Kom ihåg inloggning
collaborate
Kön: Kille
Bor: -
Inloggad: 17 sep -11
Inlägg: -
Recensioner: -
Bilder: -
Gästbok: -
Blogg: -
Offline
Lägg till vän Skicka ett meddelande
Startad: 2009-10-02
Tid: 08:27
Svar: 41
Visningar: 1044

Att förlora en förälder

Dela:

Jag förlorade min mamma igår. Kom från tomma intet. Bara sådär, pang, så var hon borta.

Det slog hårt. Var utan tvekan den tuffaste dagen i mitt liv hittils.

Så därför undrar jag, hur många här har varit med om samma grejj? Hur gick ni vidare?

Vad gör man egentligen..

  1. 11 okt -09
  1. collaborate
  1. -

Att förlora en förälder


Daul: Det är en hemlighet. En av mina få hemligheter.

Stadium: Fan vad jag känner för dig. Att bara vara 14-år måste ha varit riktigt tufft.

Linda: Sjukt.. Gjorde också samma två första dagarna. Tredje gick det liksom inte. Jag satt och stirrade och försökte känna något, men kände inte ett skit. Det var liksom som om man fått ut det värsta och inte hade mer att få ut.
  1. 12 okt -09
  1. daul89
  1. -

mm strunt samma-...har redan knäckt hemligheten :)
  1. 17 okt -09
  1. Boom
  1. 0

jag beklagar sorgen djupt.. jag tror absolut att hon lever vidare i allt det det vackra hon har bidragit till i dig och dina syskon, du vet bäst, och era eventuella barn.. jag är troende och har sagt en bön för er och din mamma.. jag hoppas att du kan hitta tröst och ro bortom sorgen
  1. 17 okt -09
  1. frambuesa
  1. -

fan vännen. Lider med dig. Jag förlorade min pappa sådär pang bom också.. som du säger den tuffaste dagen i ens liv. Det går aldrig över med det blir iaf bättre.. se till att gråta och tillåta dig själv att vara ledsen och sörja.. även om det känns som att tårarna aldrig tar slut så gör dem faktiskt det rätt som det är. Det kommer kännas som att du aldrig mer kommer vara glad eller skratta men rätt som det är kommer du skratta till åt något roligt. Prata med dina vänner och familj som är kvar. Många kramar!/Noni
  1. 17 okt -09
  1. collaborate
  1. -

fantasprite: fint av dig..

Noni: fina ord. ja, livet är stört ibland. det är lite tragiskt att man tar så mycket för givet..
du kan inte ha varit mycket äldre när du förlorade din pappa.. känner verkligen för dig.
  1. 24 okt -09
  1. collaborate
  1. -

Det är för jäkla otroligt hur snabbt livet förändrar sig.

Tänk på det.
  1. 25 okt -09
  1. daul89
  1. -

hur är det med dig nu då?
din familj?
e de bara du som e den ende barn i din familj eller?
  1. 25 okt -09
  1. sweetgirl8
  1. 11

Jag vet hur det känns :( jag förlorade min pappa i våras, helt oväntat.
Men jag har fortfarande inte accepterad att han är borta, vilket är svårt :(.

jag förlorade min pappa för 1 år sedan- Det är jobbigt i början, man förstår inte att det hänt. Jag försökte tänka på att han har det bättre nu och att jag är ju en del av honom så han kommer ju alltid vara med mig. Jag kämpade på i allt för jag ville inte göra honom besviken.
Jag beklagar sorgen, men det blir bättre efter ett tag :)
  1. 30 dec -09
  1. Loveliiih-S
  1. 0

:( min kompis blev mördad i natt
  1. 30 dec -09
  1. Lalehh
  1. 0

loveliih:
Beklagar!!! Är det Hjällbo-mordet? Fruktansvärt!!!!
Helt sjukt vart världen är på väg!
Jag beklagar verkligen sorgen!!
Ta hand om dig!
  1. 30 dec -09
  1. Lalehh
  1. 0

Och collabortate: Beklagar verkligen din sorg också! Min pojkvän har varit med om att förlora sin mamma när han var 16, och jag förstår att det är fruktansvärt!
Jag förlorade min storebror för några år sen och mitt råd är att verkligen prata om det. Och skriv upp massa minnen du har med henne. Man glömmer så fort tyvärr.
Det är bra terapi att skriva och läsa minnen av personen som gått bort.
  1. 30 dec -09
  1. MacNicol
  1. 0

Collaborate och er andra som har mist en förälder så vad ska man säga, det är jävligt tungt. Det finns inte mycket annat är beskriva det som.

Jag är uppväxt utan min pappa då han dog när jag var två, sedan dess har jag mist ganska många i min närhet allt från mor och farföräldrar, farbröder och mostrar, de kompisars föräldrar som jag försökte se som manliga förebilder har också dött, kompisar som har dött i både sjukdomar, olyckor och en kompis som blev mördad på öppen gata. I min högstadieklass var vi nio elever som hade mist en förälder eller miste under högstadie tiden. Döden är alltid väldigt svårt att hantera och vi hanterar döden på olika sätt. Det som jag däremot skulle säga är att försök inte förtränga det som har hänt, förträng inte de känslor du har och låt det ta den tid det tar för just dig att hantera sorgen.

Ta även vara på ditt eget liv för du vet redan hur ömtåligt ett liv är.