Hon orkar ni med era vänner
jag fattar inte hur ni orkar med era vänner...
jag har alltid vart ensam i skolan, på rasterna brukar jag sitta helt ensam. jag vet inte varför det har vart så kanske för att jag var tråkig eller nåt jag vet inte. Fast när jag började högstadiet fick jag några vänner. det var jätte roligt för jag har alltid önskat mig det. fast nu orkar jag inte med det längre....
de är bara för jobbiga... när jag vill gå åt det hållet vill de gå åt andra hållet. När jag vill säga något avbryter de alltid. fast jag vet att de menar iinget illa men ändå liksom. Tex förra veckan min kompis ringde mig kl 9 på helgen och grät för att hennes pojkvän hade gjort slut med henne så jag fick stötta henne och lyssna på henne i fucking 2 TIMMAR! Och sen en annan som är jätte jobbig och barnslig och som har lånat pengar från mig men har aldrig get tillbaka. Och en annan (14 år)ärtstörning, hennes pappa har en sjukdom och man vet aldrig hur länge han har att leva. hon pratar om hennes pappa i flera timmar och jag bara sitter och lyssnar tills jag nästan somnar plus att igår chattade vi på fb och så plötsligt sa hon atthon hade köpt till mig en present som kostade 500 kr. assså allvarligt 500 kr
det kunde jag knappt tro på och jag sa till henne att jag kan inte ta emot den fast hon ville ändå ge den till mig efterom jag har vart en sån bra kompis och blablabla. Hon till och med skickade till mig ett foto på presenten och man kunde se att allt var begagnad och jag svär jag har sett presnten hos henne en gång. Men hon sa att hon hade köpt en likadan till mig bara. Sen kom hon på att vi ska ha en presentdag där vi ger presenter för varandra och jag måste köpa en presnt som oxo kostar 500 kr. Det vill jag verkligen inte eftersom jag vet att presnterna har inte kostat så mycke. När jag frågade var hon köpte den och om kvittot frf finns men hon bara gav mig massa usäkter och sa att hon hade köpt den från datan och att hennes pappa hade redan kastat kvittot och sånt.... snälla kan någon hjälpa mig för jag har verkligen ingen anning vad jag ska göra och jag vill inte heller bli ovän med henne efterom hon är den ända som förstår mig och är snäll.