Jag kom på en sak igår som jag gärna vill dela med mig av. Jag lägger, precis som de flesta tjejer, ner otroligt mycket tid, pengar och energi på att göra mig själv vacker. Man fixar naglarna, rakar sig, pysslar med håret, hudvård, make up, tränar osv osv.
Men hur mycket jag än har hållit på så har jag aldrig betraktat mig själv som speciellt vacker, speciellt som jag har en syster som fötts med de vackraste dragen på jorden.
Men till min slutsats: Man kan inte hjälpa hur stor näsa man har eller hur ihopsittande ögon man har eller vad det nu är man är missnöjd med. Vad man däremot kan göra är att ta hand om sitt hår, sin hud, träna, sminka sig fint och använda kläder som smickrar en. Därför är alla som gör en ärlig ansträgning vackra. Om man har fint hår, fin hy och klär sig snyggt, luktar gott och är fräsch så har man gjort vad man kan.
(Naturligtvis kan man inte alltid hjälpa om man till exempel har finnig hy eller är tjockare än man önskar, men min poäng är att gör man det bästa av vad man har så är man vacker!)
Så nu tänker jag intala mig själv att jag är vacker. Om jag lägger en stor del av min tid och mina pengar på att göra mig själv vacker så måste jag ju vara det!
Är ni med mig?