Kom ihåg inloggning
jukani
Kön: Tjej
Bor: Västra götaland
Inloggad: 3 jun -13
Inlägg: 2
Recensioner: 0
Bilder: 0
Gästbok: 3
Blogg: Nej
Offline
Lägg till vän Skicka ett meddelande
Startad: 2010-09-19
Tid: 18:50
Svar: 13
Visningar: 749

Hur vet jag om jag är kär eller inte längre?

Dela:


Jag har vart tillsammans med pin pojkvän i över tre år nu men bara på en kort tid har mina känslor förändrats. I ena stunden var jag jätte lycklig och vi börja prata om att köpa lägenhet tillsammans. Men nu vet jag inte om jag är kär längre, Jag älskar honom över allt annat! Han är underbar, snäll trogen och skulle göra allt för mig. Men jag känner mig tom. När han ringer eller om vi är tillsammans blir jag tom, senaste gångerna vi haft sex har det känts som om jag gjort det mer för hans skull en för min.
när jag planerar inför helgen finns inte han i bilden.

Är helt förvirrad och vet inte hur jag ska klura ut det här. vill inte känna såhär.

snälla hjälp mig!

  1. 19 sep -10
  1. Wellia
  1. 0

Hur vet jag om jag är kär eller inte längre?


egentligen är det bara du som kan svara på det:/ Det är jätte svårt när känslorna svalnar, om man gör rätt eler fel.

Kanske ni skulle pröva en paus? Det är då det eegentligen kommer upp om ni saknar varandra eller inte.

Jag hade en paus och det var han som ville, från min sida var det skönt och jag ville bara allt skulle bli bra. Men när jag väl hade accepterat och försökt att inte tänka på honom så kom han tillbaka och man blev som nykära.

  1. 19 sep -10
  1. jukani
  1. 0

Hade också velat pröva en paus. Men han hade nog blivit jätte sårad. Tror inte han har märkt på mig att nått är fel och han är lycklig.

Får sånna skuldkänslor över att jag tänker så här.
  1. 19 sep -10
  1. smultron89
  1. 0

Jag har känt som du hela sommaren. Jag och min kille har varit tillsammans i två år, vi bor ihop och har flyttat långt tillsammans.. han älskar mig lika mycket som när vi var nykära och jag önskar att jag kände som förr jag med. Nu vet jag inte om det är såhär naturligt med svalare känslor, kan ju inte vara nykär hela livet, men samtidigt så känner jag som du beskriver att jag inte är lika glad närhan ringer (förr betydde det allt) och jag planerar mer mitt liv med bara mig själv i fokus.. Jag vet inte om det beror på att vi blev tillsammans väldigt fort och jag inte hunnit "vara ung och singel".. men jag vill inte heller vara ensam, vill inte vara singel och är inte sugen på någon annan kille.. Jag känner bara att jag saknar att längta och vara kär. Jag vet inte om min kille är den jag vill leva resten av mitt liv med. Har berättat allt för honom och han blev självklart jätteledsen men vill fortfarande va med mig. Det är svårt när man bor ihop.
  1. 20 sep -10
  1. tokstollan
  1. 0

snälla prata om det med honom. Min kille gjorde slut med mig i förra veckan, jag hade inte en endaste aning om att hans känslor hade svalnat för mig, så det kom som en spark rakt i magen. Vi hade en massa framtidsplaner och visst hade han varit lite konstig de senaste veckorna men jag trodde det hade med andra saker att göra. Hade mycket hellre önskat att han tog upp problemet så att vi kunnat prata om det....då hade det iaf inte blivit lika jobbigt för mig.
  1. 20 sep -10
  1. jahejhej
  1. 0

Jag kan väl skriva lite här som en tanke för din andra hälft.
Precis så hade jag och mitt numera ex, så som hon förklarade för mig i varje fall så låter det precis så som du förklarar dina känslor.
Ni verkar ha hamnat i det vardagliga på tok för länge att du inte uppskattar honom lika mycket. Det viktiga i det här är att du berättar detta för honom för att ge honom en chans att förändra, försöka för din och framför allt för hans egen skull. Ge honom den chans han förtjänar i god tid innan du själv känner att det är för sent, även om du inte tror att det går att förändra kan det överraska!
Hur som helst kan en "andra" chans ge er båda den frid ni behöver efter ett eventuellt uppbrott.. Han kan känna att han fick en chans, att han fått försöka men att det inte räckte till. Då kan han gå vidare med gott samvete om att han iallafall gjorde allting.
allt jag hade önskat var att få en andra chans.. Om man inte får det kommer det tyvärr bara orsaka mer smärta för den andra parten.. Kärlek är värt att kämpa för, efter så lång tid tillsammans kastar man bara inte bort allting utan att ge den man en gång älskat det denne förtjänar..
  1. 20 sep -10
  1. tokstollan
  1. 0

jahejhej sa det sjukt bra!
  1. 20 sep -10
  1. jahejhej
  1. 0

Tokstollan, jag lider med dig. Jag förstår hur du måste känna just nu, alla frågor om varför man inte var värd mer. Att man levt i en lögn, en fantasi när man trott att allting varit bra.. Det kommer bli bättre med tiden, behöver du någon att prata med som precis börjat må bättre så är det bara att säga till.
  1. 20 sep -10
  1. tokstollan
  1. 0

tack...
  1. 20 sep -10
  1. jahejhej
  1. 0

aannette, Det är i sådant här läge du bör prata med din respektive, för just nu så tror han bara att allting är bra när det egentligen börjar gå utför. Kommunkation är a och o i ett förhållande, ni klarar av detta bara ni börjar kommunicera så får ni självklart peppa varandra igenom den här tiden :)
  1. 20 sep -10
  1. ladyFrosty
  1. 0

Jag känner samma sak för min kille.. Älskar honom verkligen på ett sätt - vi har exakt samma intressen, trivs väldigt bra tillsammans, kan diskutera/debattera saker, han är intelligent och vi tänker på liknande sätt som mig, han gör allt för mig mm. Men å andra sidan är jag inte sådär KÄR i honom som det känns somatt man borde vara när det är ens första kille.. Jag gillar verkligen tryggheten i att ha honom men ändå så skulle jag vilja ha en pojkvän som jag verkligen är förälskad i. Jag hade velat göra slut och ha honom som vän, men vi har diskuterat det och han har sagt att om vi gör slut så vill han inte att vi ska vara kompisar. Det känns väldigt konstigt och trist... Vet inte riktigt hur jag ska göra, men jag är inte redo att lämna honom än iaf...
  1. 22 sep -10
  1. Lilli77
  1. 0

Jag kommer alltid med "hårda" frågor.... Och det tänker jag göra nu med.... Ibland tänker man på fel frågor...

Vad är det som gör att du känner svalare känslor?
Är det svalare känslor du känner, eller har förhållandet blivit "vardagligt"?
Hur känns det när du gjort något utan honom och när du kommer hem igen? Känns det jobbigt (äh, där är han igen)? Eller blir du glad av att han är där? Frågar han om din dag? Eller ignorerar han det? Hur bemöter han dig?

Ibland är det så enkla saker som händer som att man känner sig inte "välkommen" hem, så som man gjorde tidigare pga att han kanske bara säger "hej" numera. Fundera över sådana saker, du hittar anledningen. Sen tar du och förklarar varför du känner som du gör, han kanske har något att säga. Han kanske inte märkt av det själv. Kanske resulterar det i att ni inte har en framtid tillsammans, kanske i att ni kommer närmare varandra och får en nytändning.
Om det skulle vara så att allt går i vardagen med en och samma lunk, och att det är det som får dig att känna som du gör....gör något åt det. Hitta på något speciellt, överraska honom, och berätta hur du känner.
Jag och min pojkvän snackar om allt sådant där. Ibland känns allt bara tråkigt, men tack vare att vi snackar om allt sådant får oss att inte känna mindre för varandra, utan tvärtom =)
  1. 23 sep -10
  1. jukani
  1. 0

Jag och min pojkvän har aldrig något att prata om, vi har inga lika intressen. jag vill börja plugga och uppleva nya saker medan han hade nöjt sig med att ha ett bra jobb, gifta sig och skaffa barn.

När jag är ute utan honom har jag jätte kul men när han ringer så suckar jag. det låter hemskt och jag har själv insett vad jag måste göra. Men jag är inte redo att såra honom så mycket. Jag hade velat prata med honom så att han skulle kunna få försöka eller vara lite bered men jag är för långt fram i den här processen att jag tror inte det finns något att göra.

Vet inte hur jag ska klara av det bara...
  1. 23 sep -10
  1. jahejhej
  1. 0

Är det verkligen så att du känner att du inte kan ge honom en ärlig chans och att du är för långt fram i den här processen finns det tyvärr inget att göra än att bryta upp. Var beredd på att det värsta som kommer att såra honom är inte att du inte längre kommer att finnas i hans liv längre utan att han börjar fundera i banor såsom att han levt i en lögn när du gått och tänkt de här tankarna utan att han fått deltaga, han kommer börja fundera på om du verkligen älskat honom under eran tid tillsammans när du inte ens kan ge honom en chans (låt mig understryka att han absolut inte behöver känna såhär, att det bara är vanligt i sådant läge, talar dels av egen erfarenhet).

Dra inte ut på det här för att du inte vill såra honom, var ärlig mot honom men ändå lite barmhärtig om hur länge du har känt dessa känslor (Hela den tiden kommer endast vara en stor lögn, är det alltför länge kan du ta det lite lindrigt..)
När det väl är över är det viktigt att du släpper taget om honom helt och hållet så att han får ha sin sorgetid ifred. Försöker han ta kontakt med dig och du känner att du klarar dig lika bra om inte bättre utan honom var då rättvist mot båda och ta inte emot kontakten på något sätt..

Fokusera på dig själv och omringa dig med vänner.
Ni båda har en jobbig period framför er och jag önskar dig all lycka i det som kommer.