Ovärd kärlek från mamma och pappa
Jag är så himla kompliserad, så det finns inte. Kanske är det att jag bara är en tonåring, men samtidigt har jag ändå hunnit bli 18 och är alltså en vuxen, så borde jag verkligen vara så vresig som jag är. Mitt humör går i en bergodalbana och jag kan inte hålla min irritation och frustration genetemot mina föräldrar i schack. Det är INGENTING de gör fel, annat än att gee mig för mycket kärlek. Kanske är det att jag har bott utomlands i ett år, åkt dit ensam och alltså tagit eget ansvar ett helt år som gör att jag känner mig FÖR omhändertagen. I vilket fall som helst känner jag inte att jag förtjänar mina föräldrar kärlek och omtanke. Jag kan bara inte förstå hur de kan vara så snälla, givmilad och kramgoa hela tiden. Alltid vill de krama mig och hjälpa, och jag bara svarar med irriterande röst och det bara kryper i mig bara de säger något med ett äckligt förstående uttryck. Jag vill bara att de ska vara neutrala! Låta mig gå genom huset utan att pussa och gosa och löjla sig, jag vill att de inte ska säga till så fort de går ut ur huset. Jag vill helt enkelt att de ska låta mig vara vuxen. Jag känner mig så hemsk, så taskig och så oförtjänt av det fantastiska föräldrarskap som de givit mig. Jag är så tacksam gentemot dom! Jag älskar dom så mkt. Men jag är en sån dålig dotter. Jag hjälper inte med något, fastän jag vill, men jag har vuxit in i att vara lat, för de har alltid hjälpt med allt. Kanske är det för att jag tvingats göra så mkt i min värdfamilj i ett helt år utomlands, att jag blir överdrivet lat nu när jag är hemma och åter igen inte behöver göra någonting. Hur ska jag få bort min frustration, irritation?? Det hade varit enklare att göra saker, omde någon gång BAD mig om nåt. Jag önskar att de behöver min hjälp, att de kräver att jag tömmer diskmaskinen, kräver att jag tvättar ibland, kräver att jag damsugar, än att de bara låter mig vila på soffan, VILL att jag ska göra något annat. Kanske är det den amerikanska kulturen som finnns inom familjen att ungdomarna SKA hjälpa till som gör det så jobbigt att komma in i hur det funkar i MIN familj.. Hur fan kan de älska mig, så som jag beter mig? Ovch just pågrund att de älskar mig så mkt och för att de ger allt dehar till mig, så gör det att jag bara blir obekväm, irriterad, och känner att jag står i skuld. Jag gör inget för jag vet att de bara kommer överösa mig med TAAACKK!! du är så underbar och snäll, men jag vill inte att de ska säga det!!! Jag v Jag vill inte ens att de ska säga NÅT, för jag gör bara sysslor som en tonåring SKA göra.Min plan är att göra mer sysslor hemma, bara för att, och göra saker för mina föräldrar. Komma upp med kaffe när de jobbar, köpa nåt fint till mamma, prata mer om saker i världen och saker i deras liv, än att låta de alltid fråga mig om saker.... Snälla skriv vad jag borde göra, eller vad jag borde ändra som kan hjälpa mig.