17 år och gravid, klarar jag det psykiskt? andra gången

dicaprioswf +1
Igår fick jag reda på att jag är gravid, tog först ett test på morgonen som visade positivt och tog även ett hos en barnmorska som också visade starkt positivt. Jag är 17 år, går i skolan, har ingen fast inkomst och bor hemma. Jag känner mig så sjukt splittrad, jag vet inte vad jag vill. Jag har bestämt mig för att göra abort men jag tvekar på det valet, jag vet inte vad jag vill egentligen.

Och det är så jävla jobbigt! Min pojkvän vill att jag gör abort och han tvekar inte ens på det, han är stensäker på att det är vad han vill. Och det är vad jag alltid har tänkt göra ifall det nu skulle bli så att jag skulle bli gravid i en ung ålder, men nu när jag väl är i den sitsen är jag inte lika säker på det valet längre.

Jag vet ju att jag inte kan ta hand om ett barn just nu iallafall, jag jobbar ibland men jag har ingen fast inkomst, jag kan inte flytta hemifrån just nu och jag har skolan som jag vill gå ut innan jag skaffar barn. Abort är rätt val egentligen, men som jag känner nu är det inte vad jag vill. Jag är bara så rädd för hur jag kommer må efteråt, jag är rädd att jag kommer ångra mig så mycket att jag knappt kan leva med mitt beslut. Det är så jobbigt att isåfall behöva göra något jag egentligen inte vill göra. Är det någon som har varit i samma situation och vad gjorde du isåfall? Behöver alla svar och tips som finns just nu, mår så dåligt över det här.

98 svar

dicaprioswf +1
Det står "17 år och gravid för andra gången" i rubriken men det stämmer inte, har bara varit gravid en gång och det är nu. Stylesearch som la till det i slutet av rubriken av någon anledning.
mamacitaa +1
Kan tänka mig att det är en jobbig sits men tänk på barnet i första hand och inte på hur du kommer känna. Du skriver att du VET att du inte kommer kunna ta hand om ett barn nu och då är nog det bästa att göra abort. Vänta med barn tills du har ett stabilt liv, din pojkvän vill ju uppenbarligen inte bli pappa än. Om man har en partner och blir gravid tycler jag att det är ett gemensamt beslut. Visst kvinnan föder barnet men pappan är ju lika stor del till att barnet blev till. Tycker deffinitivt att du ska vänta, gå ut skolan iallafall.
Mliillo +1
Håller med ovan; det är nu du ska tänka på barnets bästa o inte har du kommer att må. För det är så det är; så fort barnet kommer är det hen som kommer först. Och det är inte bara ekonomin, bostad, hur ska du ta hand om barnet/uppfostran, klara av det mentalt, vara ensamstående, kommer du få hjälp, hur ska du klara av det rent ekonomiskt osv..

Du är fortfarande ett barn själv. Konmer du verkligen kunna ge ditt barn allt hen behöver?
Dessutom tycker jag det är synd att pappan inte kommer få vara med i detta utan blir pappa ofrivilligt.
Vill du verkligen sätta ett barn till världen just nu? Jag själv har gjort abort o jag ångrar inget för jag vet att
jag inte hade kunnat ge det mitt barn behöver.
rebeckaa +1
Till @dicaprioswf
Jag tycker att du och din pojkvän ska snacka igenom detta och kanske med någon person som man kan snacka med. Jag tycker att ni borde göra abort om han säger nej och du känner att du inte kommer klara detta själv. Men du kan även göra två olika livsplaner hur ditt liv kommer se ut med och utan detta barn? Är det rimligt eller ej. Ta hand om dig!! /t20
58736 +1
Det är som sagt barnets bästa du ska tänka på i första hand nu. Det spelar ingen roll hur mycket du skulle älska ungen, det är det förmodligen ingen tvekan om att du skulle göra - grejen är att du inte har alla möjligheter att skapa ett rättvist liv och en bra start för ditt barn just nu. Du är SÅ ung, det finns så mycket mer växande att göra för dig och ditt liv - mognad som krävs för att uppfostra ett barn exempelvis, livskännedom. Vill du inte hellre skaffa ett barn när saker fallit på plats, när du känner dig någorlunda redo och är kapabel att ta hand om barnet själv?

Jag vill inte knuffa någon mot att göra en abort. Det är ett stort val och ett du måste ta själv. Men tänk noga efter vad du vill - ett barn har du för alltid.
Pawni +1
Det kan vara bra att förklara för barnmorskan att du mår dåligt över valet, så att du kan få hjälp i efterhand att träffa en psykolog/kurator eller liknande. Det är jobbigt och om du gör abort, som kanske är bäst för både dig, barnet, pappan osv, så måste du gå och prata med någon efteråt. Inte må dåligt, det ska du inte behöva göra.
Merida +1
Jag är 27 år gammal och sitter just nu i soffan med min 7 mån.

Detta hade jag INTE velat gå igenom som 17-åring. Som barnlös har man alltid en föreställning om hur mysigt och glamoröst det är att ha barn. Men det är långt ifrån sanningen... Tyvärr...

Sedan kommer du och din pojkvän inte vara tillsammans om några år. Med eller utan barn. Så jag hade inte velat ha barn med någon så ung. En äldre pappa 25+ hade nog kunnat hantera det. Men i er ålder är detta för stort...

Och du kommer inte kunna flytta hemifrån heller. Du får 5 000kr/mån som föräldraledig. Och det räcker inte ens till utgifterna du kommer ha hemma...
Merida +1
Och jag förlorade mitt älskade barn under min förra graviditet... Jag tänker på hen emellanåt... Men känslorna blir svagare och svagare...
dicaprioswf +1
Jag vet att abort är rätt val i min situation, jag vill inte vara gravid och ha en bebis när jag är så ung och fortfarande går i skolan. Jag har alltid tänkt att jag vill ha barn när jag har ett eget boende, fast inkomst, klar med skolan och helst gift eller iallafall haft ett förhållande i några år. Visst, jag har ett väldigt bra förhållande och vi har varit tillsammans länge, men både min pojkvän och jag är så unga och jag tror att ett barn hade förstört vårt förhållande pågrund av det.

Därför vet jag att abort är rätt val! Jag är bara så rädd för hur jag kommer må medan jag genomgår aborten, både fysiskt och psykiskt, och mest av allt är jag rädd för hur jag kommer må efteråt. Jag är så rädd för att behöva leva med en ångest över det här, och även att jag ångrar mig efteråt. Det är därför jag tvekar, men jag vet egentligen att abort är det som är rättvist mot både mig, min pojkvän och bebisen.
Mliillo +1
Till @dicaprioswf
Du kommer få möjlighet att prata med en kurator så ta den chansen!
123383 +1
Om du väljer att behålla barnet kommer du ju föda barnet några månader efter studenten om jag inte har fel? Då kan du väl ta ett år av innan du börjar plugga igen men om du inte kommer in på nån skola i din stad och ska flytta med barnet själv kan det bli svårt :)
58736 +1
Det finns alltid hjälp att få och folk att prata med :) det är säkert jobbigt en tid, men även den smärtan tynar bort efter hand. Jag vet att man kan ta sig över väldigt smärtsamma och jobbiga saker, bara man låter sig själv göra det.
58736 +1
Till @Nasha12
Hur tänker du att hon ska försörja barnet osv? :) vart ska hon bo? Det finns mycket runt omkring som är svårt att fixa som ung ensamstående mamma. Inte omöjligt såklart... Men ändå
123383 +1
Till @Beavy
Rika föräldrar eller lån och bidrag :)
Mliillo +1
Till @Nasha12
Man kan inte förvänta sig det . Lån kan hon knappast få utan någon inkomst. Gäller o ha en plan innan barnet föds. Spontanitet funkar inte riktigt här.
FoxyCleo +1
Det är ju ditt val så du får tänka utr själv hur du ska göra, men jag tycker du ska göra abort och dumpa killen
dicaprioswf +1
Till @FoxyCleo
Va? Varför ska jag dumpa min pojkvän?
FoxyCleo +1
Till @dicaprioswf
Tycker inte det låter som en bra kille, som vill att du ska göra abort fast du är osäker, låter inget vidare faktiskt
Mliillo +1
Till @FoxyCleo
Behöver inte betyda att han är en dålig kille, se är bara 17 o han är ärlig om vad han vill iaf.
FoxyCleo +1
Till @Mliillo
Nä visst sa bara vad jag tyckte