Barnlängtan vid ung ålder

skiing3 +1
Den här tråden var jag så tveksam till att ens våga starta, men jag vill ändå lyfta detta.
Idag lever jag med min sambo sedan 2 år tillbaka, vi bor i ett hus som vi i dagsläget hyr och båda har fått fast jobb sedan sommaren. Vi har båda körkort och varsin bil, jag är 19 år och han är 21 (dock snart 20 och 22) och vi har ända sedan start haft en väldigt stabil relation.

Anledningen till varför vi drogs till varandra så mycket var just att vi är fruktansvärt mogen för vår ålder, har jag hört. Jag tycker att det ska vara så självklart att tänka och vara som jag är i min ålder, men när jag ser på mina vänner så har jag alltid alltid varit några år före dom. Och så även min sambo.

Vi har nu haft 2 underbara år med varandra, både med gott och ont såklart, men mest gott. Vi räknar alltid med varandra i allt vi gör men kan också ha egentid för oss själva. Jag har aldrig tvivlat på vart jag har min sambo och han säger också detsamma.

Efter 2 år så har jag det senaste halvåret börjat känna en enorm längtan efter barn. Jag själv hade inga syskon och min sambo har en storebror. Jag pratar aldrig med någon om det här för jag vet vilka reaktioner jag skulle få, 19 år och barnlängtan liksom!?

Men egentligen.. Vi är aldrig ute och festar längre, det gjorde vi slut på för ganska många år sedan. Vad vill jag jobba med? Ja, idag har jag en fast anställning på ett jobb jag trivs med. Någon gång ska jag väl byta jobb, men jag har ingen direkt karriärsdröm. Jag längtar inte efter att resa, jag är väldigt hemmakär. Vi har väldigt få vänner i dagsläget med tanke på att vi sällan hänger med och festar och vi är väldigt sammansvetsade, min sambo är ju min bästavän så jag saknar inte att ha andra vänner heller.

Hur ställer ni er till vår situation och vilka åsikter har ni?
Vad det gäller min sambo så låter det på honom som att han gärna vill vänta något år men skulle det ske så har han alltid sagt "När det väl händer så är det meningen och det finns aldrig en dålig tidpunkt för ett barn, man gör det bästa av situationen".

Jag behöver bara ventilera och bolla lite med er, så jag hoppas ni kan hjälpa mig med detta.

6 svar

kiko +1
Inger konstigt alls, jag har haft en enorm barnlängtan i tio år och det har börjat bli en tortyr. Der är som om min kropp skriker efter att få bli befruktad, tyvärr har jag inte preferenser till det just nu.
Ha inte brådska kan jag dock rekommendera. Ni utvecklas fortfarande, både mentalt och fysiskt, så vänta några år. Iaf tills ni stabiliserat er mer.

När barn väl kommer så har ni ett ansvar i 20 år, därför är det viktigt att ni båda är stabila både enskilt o tillsammans. Att ha ett eget liv är viktigt, utanför relationen och det kommer du inse förr eller senare. Du är du också, inte bara en flickvän, mamma, dotter osv.
Ni har all tid i världen, bara för att man längtar betyder det inte att "nu är det dags" :)
58736 +1
Som sagt finns det ingen given eller perfekt tid för att skaffa barn. Det finns dock en del mindre bra eller rent dåliga tillfällen, som ni säker också vet. Viktigast är att ni känner er stabila, både med varandra och med jobb, boende etc. Är det någon av er som egentligen vill vänta lite kanske det ändå är bäst att fundera på det lite till - ni är ju fortfarande så unga att ett år till inte skulle skada egentligen. Att skaffa barn är ju rent krasst det mest egoistiska man kan göra, så att tänka både en och två och tre gånger innan är inte helt fel.
FoxyCleo +1
Jag tycker ni ska fortsätta jobba några år tills ni i alla fall har sparat ihop till en kontantinsats för att kunna Köpa ett hus. För barnens skull alltså. Och använd preventivmedel (helst flera) tills ni har pengar nog för att köpa er egen bostad.
matildakl +1
Hur vet du att det inte är tillfälligt? Jag var en helt annan person vid 21 än vad jag var vid 19 t.ex. Efter 20 ändras man väldigt mycket det är då man börjar hitta sig själv och vad man vill göra. Det var då jag kom på vad jag ville plugga etc. Även om du inte vill göra något nu kanske du vill det om 3 år? De flesta har inte ens börjat sitt vuxenliv vid 22
FoxyCleo +1
Till @matildakl
Sant faktiskt
Halsdukar +1
Min mamma fick sitt första barn när hon var 20, sitt andra vid 22 och mig vid 30. Vilket jag tycker är helt sjukt om jag jämför mig med henne då jag absolut inte kunnat tänka mig ha barn nu haha. Men samtidigt vet jag att vi är väldigt olika personer, min mamma är väldigt familjekär, älskar barn och en väldigt mammig av sig. Och livet har definitivt inte gått utför för henne. Hon körde lite tvärt om än vad andra gör, hon körde på barn och familjelivet först sedan karriär efter. Nu när alla vi barn är vuxna har hon jobbat sig upp och blivit chef.

Nu kanske det är svårt för mig att sätta mig in i det eftersom jag inte har någon längtan efter barn men mitt förslag är att väntat något år till. Dels så säger din sambo själv att han hade velat vänta några år till. Sen så är 2 år inte jättelänge i en relation. Sen är du ju också väldigt ung, din sambo också. Just precis nu kanske du inte känner någon längtan efter annat men det kommer kanske. Ni förlorar verkligen ingenting på att vänta något år eftersom ni är så unga. Under dessa åren kan ni ju jobba ännu mer på er relation, kanske köpa hus/lägenhet där ni kan räkna med att få plats med en till. Ni kan liksom leva med tankarna av barn i bakhuvudet och jobba ditåt utan att det ska hända nununu :)