Dejta folk med barn

AKAmini +1
Blev nyfiken på en sak; hur är folks inställning till att dejta och vara tillsammans med personer som har barn sen tidigare förhållanden?
Spelar det nån roll vilken ålder barnen är i? Är det något som har med den egna åldern att göra för den delen? Det kanske inte "stör" lika mycket när man blivit lite äldre (typ medelålders)? Har ni egen erfarenhet av att vara den nya flick/pojkvännen, eller har barn själva och är i den andra änden, så att säga? Skulle vara intressant också att se om åsikterna kring ämnet skiljer sig åt beroende på kön.

Som sagt bara nyfiken :) Vet inte ens varför jag kom att tänka på det :P

37 svar

Merida +1
Jag tycker det är lugnt! :) Lite jobbigt när barnen är små och mammiga bara! :) Man kan känna sig otillräcklig när de räknar ner nätterna tills de ska till sin mamma igen! Precis som om man inte är tillräckligt intressant! :)

Äldre barn hade jag inte haft något emot heller! :) Varje ålder har sin charm! :)

Men livet tillsammans är mer flexibelt när barnen är små! :) Man behöver inte lyssna på "Du förstör mitt liv"- tjaffset. Samtidigt får man istället "du är inte min mamma" tjaffset...:P

Att dejta någon som har barn kan vara krävande. Men man får mycket kärlek tillbaka! Istället för en att älska får du hur många som HELST att älska! Istället för en att få kärlek ifrån så får du så mycket kärlek att det räcker och blir över! :):) ÄLSKAR familjelivet! :):)

Puss på det!

Och jag älskar er alla tre, Ronja, Freja och Daniel!
Mliillo +1
Jag är helt ny inom den fronten så man kanske kan ta åt sig lite tips o råd från denna tråden:) Träffar en man, inte med ett utan fyra barn! Har tvivlat många ggr på det men ju mer jag träffat killen desto mer tycker jag om honom o då slutade jag bry mig om att han har barn o tänkte att det måste vara värt det. Förlorar inget på att ge det en chans.

Det gick jättebra o träffa barnen och än sålänge lär vi känna varandra fortf. Kan ibland vara rädd för det hela, detta är mycket o ta för en 24 åring :P Men tsr en dag i taget, han förstår mig helt och jag känner mig trygg angående detta. Vill höra mer.om folks erfarenheter kring detta! Känner att jag behöver ta åt mig råd :)
Mliillo +1
Måste tillägga att jag aldrig förr hade fått för mig o träffa varken en äldre eller någon med barn. Det var ett big no no för mig. Men vetefan, killen måste ha förtrollat mig eller något... haha
Merida +1
Tog över ett år för mig att inse att vi faktiskt blev FYRA varannan vecka! Jag har dem gärna och så. Men en 23-åring kanske inte är beredd på hur låst man faktiskt blir. Jag fattade först efter ett halvår att man inte kan göra saker TILLSAMMANS efter barnen har gått och lagt sig. Inte köra ut, handla eller något annat kul som involverar att man rör sig utanför tomtens gränser....

Var sak har sin tid! :)
Mliillo +1
Ibland vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig trots att jag jobbat med barn. Barnen är det lättare med.men lite svårare med tonpringarna. Vi har pratat o skojat med varann i grupp men själva blir det lite svårare o jag aom är den vuxna borde försöka mer. Varflr känns det svårare nör det är killens barn det handlar om?
Merida +1
I hear you... Samma här!
AKAmini +1
Karolina, hur gamla är din karls barn? :)

Bonusen: jo det där med att röra sig utanför hemmet utan barn TILLSAMMANS är ju något man känner igen :P
Det där är ju en sån där liten grej som tonåringar inte tänker på när dom tycker att det är en bra idé att skaffa barn sim 16 åring. Att liksom ens kunna röra sig utanför dörren båda föräldrarna samtidigt utan barn är något man offrar tills barnen är gamla nog att klara sig ensamma hemma liksom.

En sak som killar verkar ha problem med när det gäller att dejta tjejer som har barn, är att dom tycks tro att tjejerna är ute efter en ny pappa till sina barn xD Tjejer som dejtar killar med barn verkar ju inte alls tänka i dom banorna?
Merida +1
Jag vill vara SOM en mamma. Men jag vill inte VARA en mamma! :P dvs. Jag säger till ungarna att jag älskar dem och kommer ihåg dagarna de ska ha gympa. Men jag ÄR ju ingen mamma! :P

Hum... jag tror faktiskt att killar känner tjejer så pass bra att de vet vad tjejen har för krav. Hade jag varit en kille så hade jag nog med tvekat på att träffa någon med barn! :P Känns som att vissa kvinnor vill att biopappan ska dö. Ungarna glömmer honom och kallar bonusen pappa istället. Kallt. Men jag tror att det kan vara så många gånger! :P Tjejer är creepy!

Jag menar, killar har nog inte LIKA stor lust att anstränga sig som tjejer har. Tror jag... Men what do I know? Jag läser väl för ofta på familjeliv! xD Hahaha
Mliillo +1
De är mellan 5 och 16 år:) Att säga att jag är en extramamma känns fel. De har sin egnamamma och behöver inte en till. Nen man kan aldrig ha för många som bryr sig om en och jag hoppas att vi kommer bygga upp en relation så småningom. Är mer än gärna pappas unga glada snälka tjej men som samtidigt ändå är den vuxna bland dem som de kan känna sig trygga med och kan komma till om det skulle vara nått :)
Merida +1
Karolina: precis! Dock har du nog en mer organiserad biopappa än jag! ;) Haha!
Kommer inte jag ihåg det så kommer Daniel på det på vägen till jobbet och kommer försent! xD Hahaha!
AKAmini +1
Mm, jag tror nog att dom ggr det är som du beskriver:att barnen glömmer bort pappan och börjar kalla nya killen för pappa osv, är när biopappan inte finns med i bilden. Och är det så är det ju inte konstigt om mamman faktiskt söker efter någon som kan ta över papparollen. Men det vanligaste är ju att pappan har en relation till barnet/barnen och umgänge, och då handlar det ju inte alls om att ta över papparollen utan om att mamman söker en livskamrat.

Jag var ju singel under ett drygt år och dejtade ett par st då under den tiden, och jag klargjorde på en gång att jag inte var ute efter en ny pappa åt mina barn, inte ens en fadersfigur. Pappa hade dom redan ju.

Alla mammor jag känner som separerat från pappan kommer väldigt bra överens, alla utom en. Och det är mer pappans fel i det fallet, för att han spöade henne när dom var tillsammans och försöker fortfarande efter 7 år göra livet surt för henne. Men i de flesta fall där föräldrarna inte kommer överens och mamman önskar livet ur pappan, så brukar det oftast egentligen handla om att hon inte är över honom och hon är bitter på att det är slut.
Merida +1
Hur är det med avundsjuka då? Ungarnas mamma gör allt som jag gör med ungarna. Fikar vi så ska hon fika. Åker vi på älgsafari så gör hon det med. Åker vi och shoppar på Ullared så gör hon med det. Alla tillfällen kan knappast vara just tillfällighet...
AKAmini +1
Min pappa träffade också strax efter skilsmässan från mamma en 10 år yngre kvinna. Hon hade precis då fyllt 21 och jag 8. Vi fick ganska snabbt en bra relation och vart väldigt nära :) Synd bara att hon fuckade upp vår relation sen när jag började närma mig vuxen ålder, men det hör inte hit.

Jag såg henne inte som en mamma eller modersfigur men samtidigt stod vi varann mycket närmare än vänner :)
AKAmini +1
Jag tror att avundsjuka är rätt vanligt i såna här sammanhang, mycket säkert för att mamman känner sin ställning hotad, även fast den oron är obefogad. Men det är nog också så att den tar mer plats och kommer nog mer extremt i uttryck när mamman har känslor kvar för exet och/eller är bitter på exet (bitter kan man ju vara flera olika anledningar).
Merida +1
Jag är helt handfallen i vad jag ska göra när ungarna blir äldre... Vi vet att reglerna kommer funka hos oss. Men jag kommer bli frustrerad och arg över andra veckan... Mer än bästis än en mamma..."Men lilla gumman älskling, det kunde ju inte jag veta sötnos..."

Åhhhh... Hur gjorde dina föräldrar med uppfostran och hur reagerade du på det...?
Merida +1
Ja, avundsjuka kan ju bero på MÅNGA saker... Mamma-issues eller något... Inte vet jag. Jag känner inte henne.


MEN. Jag tycker att jag börjar bli ett problem när jag blir arg på henne varenda gång hon berättar om problem hon har med barnen... Ibland börjar jag tom. gråta. Och jag vet INTE hur jag ska bli av med skiten... suck...
AKAmini +1
Det måste ju Daniel och hon komma överens om vad det är för regler som ska gälla, och det ska ju då vara samma regler som tillämpas oavsett om dom är hos er eller hos henne.

Mina föräldrar hade en jättebra relation och kom bra överens så det var ganska få slitningar där. Dom visade upp en enad front, som allra oftast iaf, när jag försökte söndra och härska x)
AKAmini +1
Ja, svårt det där. Du är ju trots allt sammanboende med Daniel och därmed sammanboende med flickorna varannan vecka, så du blir ju tvungen att ha kontakt med henne mer eller mindre vare sig du gillar det eller inte liksom. Men kanske mindre skulle vara att föredra? ;) Går det att minska på den redan lilla kontakt ni har?
Merida +1
Hon har börjat bli otrevlig igen... Blänger som fan när hon lämnar ungarna och när hon har ryggen emot mig säger hon hej...

Nej, mindre kontakt kan vi nog inte ha. För vi kan ju inte radera henne från vår tillvaro.

Blähhh...
Mliillo +1
Ingen aning om det förekommer svartsjuka hos mammorna. Har träffat hans ena ex o hon va väldigt trevlig. Det är snarare jag som e lite svartsjuk kanske, elker snarare lite jobbigt att han har barn med två st och det tar tid innan det smälter.in. Sålänge han visar att det e mig han vill va med och det andra är förflutna så finns där inga problem.