Har yrket stor betydelse eller kämpa enbart för kärleken?:/

Tjej93a +1
hoppas ni orkar läsa!! behöver verkligen råd!:(
Jag och min kille har varit tillsammans i 6 år. vi blev tillsammans när jag var 16, nu är jag 22. Känt hela tiden att det är han och jag. Han har känts mer än en pojkvän för mig. Vi har pratat om barn, förlovning och att vi ska skaffa lägenhet ihop. Han är helt underbar, trots hans vissa brister (som alla har). Gjort allt tillsammans, alla resor och minnen är med honom. Han är min trygghet och har gjort mig till en bättre människa, och vice versa.

Däremot har det alltid funnits något som "jagat en".. och det är hans drömmar. Han vill bli läkare och har försökt i 3 år att komma in. Han är jätteduktig och han är alltid ca 2 poäng från att komma in. Jag har alltid varit lite rädd att han ska komma in (lättast att komma in i umeå, vilket är andra sidan sverige typ, från malmö) men vi har fått det att funka.

För två månader sen kom han in på läkarprogrammet...i umeå. (5,5 år långt) Båda vi va helt förstörda, han ville inte ta det beslutet. Men ja, som jag visste, så går hans utbildning före mig. Han kan inte tänka sig något annat yrke än läkare, de e hans dröm att förändra och hjälpa och göra skillnad i världen.
Sen han flyttade för en månad sen, har vi gråtit en hel del (synnerligen jag) och saknat varandra, men det har ändå funkat, och jag började tro på distansförhållanden, även om det var tråkigt.

Däremot blev det vääääldigt bra för honom i umeå... han älskar utbildningen, sitt boende, sina kompisar, träning och allt är nära, festar varje helg (då han inte har nått annat att göra där uppe på helgerna). men ändå. Längst inne hade jag hoppats på att allt skulle va piss och han skulle flytta hem igen. Men han har det jättebra.

För en vecka sen åkte jag upp till han och allt kändes väldigt konstigt mellan oss. Kändes som vi var tillbaka på ruta 1 igen... kändes som han inte ville röra mig så mycket, eller säga fina saker eller nått. han hade inte planerat något tills jag kom upp, hade inte haft tid att köpa något årspresent eller alla hjärtans dag present. Allt va så olikt honom. Jag vet att plugget tar mycket tid och han pluggar sjukt svåra saker. Det jag saknar nu är bekräftelse. Jag önskar att han typ skulle varit beroende av mig och bara slänga plugget åt sidan och nöja sig med sjuksköterska, för att få det att funka med mig. Men så kommer det aldrig bli. Han sa också att alla dessa år har vi lagt ribban för högt med allt prat om förlovning och barn osv. han och jag vill väldigt olika saker. jag känner mig mer som 32 än 22, och drömmer om den typiska tjejdrömmen: gifta sig, barn, hund, villa... medan han vill utbilda sig, specialisera sig, jobba och resa. jag känner lite såhär.. orkar jag vänta typ 10 år på honom? jag har redan varit osäker i 3 år och tänkt varje dag: tänk om han kommer in längre upp i landet och lämnar mig här).

jag har i alla fall lärt mig en OTROLIGT TRÅKIG LÄXA. Va aldrig säker på något (att de skulle va han och jag) när det kan försvinna på en sekund.
han skriver hela tiden att han saknar o älskar mig och säger förlåt för han förstörde vår årsdag, och att han skäms för hur han va när jag va uppe i umeå. men skit i det och GOTTGÖR DET!! känner jag... ge mej bekräftelse!!

jag grubblar och känner att detta kanske inte är meningen att de ska va vi. är bara så rädd. har alltid haft han vid min sida. kommer jag hitta någon ny? kommer jag jämföra alla med honom? han e ju gott som perfekt... jag tänker också hur framtiden skulle sett ut med honom. en kirurg som inte va hemma så mycket och jag får va hemma själv med barnen. långt fram jag vet, men ska man inte tänka på framtiden, och såfall sluta detta förhållandet nu?
tycker ni att yrket har stor betydelse eller ska man kämpa enbart för att man älskar varandra?

46 svar

mamacitaa +1
Jag tror på att man ska följa sina drömmar, vilket han verkar göra och du kommer lite i kläm. Givetvis ska man ha den man älskar i åtanke när man drömmer och planerar framtiden men det är minst lika viktigt att tänka på sig själv och göra det man själv mår bra utav. Vad pysslar du med, jobb/plugg? Kan du tänka dig att flytta till honom?

Det går inte att svara på hur det kommer bli mellan er men en sak ska du veta, om det tar slut så kommer du hitta någon annan i framtiden. Man må jämföra i början men det förblir inte så livet ut. Ni är fortfarande unga och har hela livet framför er. Han lever sin dröm, det kanske är dags för dig att fokusera på DINA drömmar?

Jag trodde att jag och mitt ex skulle hålla för alltid och var rädd för vad som skulle hända om jag lämnade honom. Idag är jag lycklig, jag står på mina egna ben och lever mitt liv som jag vill och det är väldigt skönt. Jag är inte längre rädd för att vara ensam för jag är medveten om att någon annan kille dyker upp i framtiden som klickar med mig bättre.

Så länge ni är LIKA villiga att få det och funka så kommer ni få det att funka. Men om den ena börjar vilja det mer eller mindre så blir det ostabilt och otryggt. Prata med varann och se hur ni känner.
Niccci +1
Jag vill börja med att säga att jag förstår att du känner som du gör, samtidigt som man aldrig får hindra varandras drömmar. För gör man det och bara lever för varandra, tror jag man kommer vakna upp en dag och ångra att man inte gjorde allt det där man ville göra i sitt liv. Då tror jag ändå inte att förhållande fungerar i längden. Samtidigt kanske ett förhållande inte fungerar i längden om man har för olika drömmar.

Har lite samma dilemma i mitt förhållande med min sambo. Han är mer som du och jag är mer som din kille. När man har olika drömmar är det så viktigt att man accepterar att man vill olika saker i livet, samtidigt som man behöver få en bra balans, och ändå inkludera den andra i sitt liv. Bor ni dessutom väldigt långt ifrån varandra är det så viktigt att ni pratar och hela tiden vet var ni har varandra. Det är lätt att man tappar varandra och skapar egna liv.

Ni har varit tillsammans länge, och ni träffades när åtminstone du var väldigt ung. Man förändras så mycket de här åren (är lika gammal som du, och har varit tillsammans med min kille i 5 år snart). Risken finns att man utvecklas åt olika håll och vill väldigt olika. Precis som man växt ifrån många av sina kompisar.

Jag kan egentligen inte ge råd, då mitt förhållande är ganska likt er, förutom att vi ändå bor ihop.
annaklara +1
Men kan du inte flytta upp till honom där då? Om ni vill ha en framtid tillsammans alltså. Men då måste du vara helt säker på det..
123383 +1
Sorry men du är bara 22? Fokusera på din karriär så du kan ha en bra grund för framtiden och eventuella barn
Merida +1
Det är detta jag menar med att man växer ifrån varandra i sin tonårskärlek. Man är så fokuserad på att bara vara tillsammans när man är ung. Sen blir man äldre och vuxen och då börjar annat spela roll. Man växer ifrån den glamouriserade bilden av kärlek man blivit matad med genom filmer och böcker...

Jag tycker ni kanske kan fortsätta ert förhållande men att du kanske får acceptera att det rinner ut i sanden. Se detta som den där skilsmässosmekmånaden som varar i 6 mån...
benandjerry +1
Tycker du låter VÄLDIGT självisk. Varför tar inte du och flyttar med honom upp? Om du älskar honom så mycket så borde stötta hans dröm! Vad hindrar dig från att flytta?

Sen måste jag bara säga att det var det roligaste jag hört på länge att villa-vovve-Volvo skulle vara "den typiska tjejdrömmen". Alla tjejer är inte tråkiga :)
Pawni +1
Till @benandjerry
Är man tråkig om man vill ha villa-vovve-volvo? :)
benandjerry +1
Tråkig är man om man tycker att ens partner ska nöja sig med något lägre än sin dröm bara för att leva Svensson livet. Så svar på din fråga, ja det är min åsikt. :) Till @Pawni
matildakl +1
Det kanske var menat att det skulle bli såhär? Vem är du utan din kille? Det är rättså viktigt att veta det
Tottin +1
Ska han plugga i 5,5 år och ni vill fortsätta vara tillsammans får du ju flytta med honom. Såklart att man inte klarar så lång tid ifrån varandra? Hur mycket mer bekräftelse kan du få på distans än att han redan skriver att han saknar och älskar dig och bad om ursäkt för att han inte hade planerat något när du kom? Tycker du att han ska skicka blommor och skriva kärleksbrev eller vad?
liza90 +1
Med risk för att verka taskig: it won't last så förbered dig mentalt redan nu på det.

Han håller på att förverkliga sig själv och sin dröm och med det kommer förändringar. Det är extremt få par som håller ihop genom livet när man blivit ett par så tidigt, tyvärr. Han lär uppleva nya saker, träffa nya personer och personligheter. Och där kan du rätt snart komma att framstå som en gammal rest från högstadiet typ.

Killar mognar även som bekant myyyycket senare än tjejer, så förvänta dig inga ungar och huslån i förorten på ett bra tag. Först är det utbildningen. Sedan AT-tjänst och eventuell specialisering. Inget av det är en direkt slapp sak att glida igenom, kräver ett otroligt engagemang av den som valt den banan.

Bara att gratulera snubben men surt för dig. :/
112429 +1
Hur kan folk skriva att det inte kommer hålla? Kan ingen av oss veta mer än Ts och hennes kille om de verkligen kämpar för relationen och försöker så gott de kan.
Detta är något du får ta med din kille, lita på varann, bekräfta och älska varann och försök samtidigt att leva ert egna liv och njut när n7 verkligen träffas. Om du har något du vill göra nu Ts så har du chansen! Tänk på dig själv med, vad vill du göra?
Sen kan du ju flytta upp med om det alternativet finns. Som sagt ni måste prata om vad nu känner för ingen kan lösa detta mer än ni två.
112429 +1
Sen tycker jag att du begär väldigt mycket, det kommer ALLTID hinder i en relation och detta är en prövning för er. Klarar du inte av tuffa hinder kanske du eller ni inte ska vara i en relation. Se det som en prövning och se ut olika perspektiv vad både DU och han måste göra. Han kanske behöver uppmuntran och stöd lika mycket som du behöver bekräftelse, har du tänkt på det?
112429 +1
Okej nu läste jag din text en tredje gång och ser mycket egoism från din sida. Du måste bli mer självständig, och läs din egen text. Hör du hur det låter när du säger att du önska han vore beroende av dig och kunde nöja sig med annat? Hade ni levt så hade ni varit otroligt olyckliga och ingen av er hade levt ert liv fullt ut.

Och det funkar INTE o vara lycklig enbart i relation, men behöver annat i sitt liv också, bland annat sitt EGNA liv. Vad vill DU göra? Kan slå vad om att du kommer på massor om ni inte hade varit tillsammans för just nu känns det som att du lever i en bubbla och ser inte verkligheten.
Merida +1
Till @Pawni
Till @benandjerry

Fy fan va tråkig jag är... Jag har inte ens en hund... ;)

Jag har villa, tre ungar, ett fast jobb, en man som gör lite karriär, åker på sverigesemestrar och hälsar på mina föräldrar och svärföräldrar varannan vecka till varje dag. Vänner har jag inte tid med och bästa lördagskvällen innebär att man somnar kl 21 och sover till 06. ;)

Ja, jag lever min dröm just nu.
Merida +1
Till @Mliillo
Varför vi kan säga att det inte komme lyckas är för att TS bara ser hinder och inte möjligheter. Och denna naivitet när hon redan från början visste om vad han skulle göra och vad som skulle hända om han kom in. Han sökte under flera år. Det kom knappast som en chock.
112429 +1
Till @Merida
Ja det är en annan sak men att slänga ur sig att det aldrig kommer hålla pga distansen är lite väl p ta i när man inte har en aning. Istället för att ge råd om vad de kan göra så har ni redan dömt ut det. Hon behöver hjälp o råd, inte att höra att det kommer ta slut innan de ens har försökt.
112429 +1
Till @benandjerry
Tråkighet är en tolkningsfråga, ditt liv är kanske tråkigt för någon annan och tvärtom. Lycka kommer inifrån inte från hur man lever sitt liv utan att man är tacksam över det man redan har. Jag är lycklig och har ett skönt liv och då är jag sjukskriven. Handlar om vad man gör livet till. Ingen annan kan säga åt en att man är tråkig.
Däremot håller jag med om att det inte är en tjejdröm. Alla har olika drömmarm
Merida +1
Till @Mliillo
De flesta distansförhållanden håller faktiskt inte.
112429 +1
Till @Merida
Ah de flesta men fortf inte alla..