Kärleksproblem, hjälp mig snälla!

Vilsen18 +1
Hej.

Jag är tillsammans med en kille och har varit det över 1 år. Det har funkat bra mellan oss men det senaste tiden har det varit mycket bråk och det går nästan inte en dag utan att vi är griniga på varandra.

Han bor i stan i egen lägenhet och jag bor hemma hos mina föräldrar fortfarande men jag är såklart nästan jämt hos han för att vi ska kunna ses så mycket som möjligt.

Jag är lite blyg av mig så jag tycker det fortfarande är jobbigt att träffa hans familj och jag känner att jag inte riktigt kan slappna av med dom så när han vill att vi ska träffa dom är det som att jag blir sur. Och det är sjukt jobbigt! jag kan liksom inte tänka: JA VAD KUL! även fast jag vill.
Utan det blir att jag tänker: ÅHNEJ, FAN VAD JOBBIGT.
Och han har liksom fattat att jag tycker det är jobbigt att träffa dom så det har verkligen blivit FEL SOM FAN och bråkigt.

Han jobbar mycket så han är ledig ca 2 dagar i veckan och då vill han ju såklart hinna träffa sin familj med och även sina vänner och jag vill verkligen inte vara någon jobbig jävel som hindrar han från saker han vill göra men jag vill ju inte heller att vi träffas mindre och glida isär..

VAD TYCKER NI JAG SKA GÖRA?
Borde jag ge honom mera space och bo hemma istället för hos han? då kan han ju göra vad han vill och så kanske även vi två får lite andrum och det blir kanske mindre bråk?
....eller kommer vi glida isär då?

ELLER ska jag ge mig själv en fet smäll så jag blir av med min jädra blyghet och kan bli mer öppen för att träffa hans nära och kära?

HJÄLP MIG SNÄLLA, VAD SKULLE NI GJORT?

2 svar

funghoul +1
Ge dig en smäll och var social :) jag tror att han skulle uppskatta om ni umgicks tillsammans och för din del så är de kanske inte så svårt om man verkligen försöker ;)
64835 +1
Jag var också väldigt blyg i början, å killen ville hela tiden att jag skulle träffa hans familj, å att vi skulle umgås med hans 4 bröder å deras tjejer (bio, ut å käka osvosv) jag försökte hela tiden komma med ursäkter att ja inte kunde å blabla.. men det är ju inte hållbart i längden. Till slut var jag tvungen att ge mig själv en fet smäll å skärpa till mig, å fasiken vad skönt det känns nu. Nu är jag helt avslappnad å vi alla känns som en stor familj.

Kan va lite jobbigt i början, men du kommer känna dig mindre blyg, men då måste du ta dig igenom de x antal jobbiga ggr det tar tills din blyghet släpper Det är värt det, det underlättar :)