Mr. perfekt finns inte. Men om en känsla kunde tala?

Fnitterfia +1
Jag har börja få nojja att han blir 27 och osäker på om han verkligen är rätt för mig eller inte.. Om man "håller fast" och sen släpper taget om honom så har han ju sumpat så mkt tid för att hitta sin tjej till sina barn.

Jag har alltid haft en liten klump men struntat i den för han är så jäkla fin! Men jag har som inga direkta känslor för honom och jag börjar tröttna på hans omogna beteende just mot mig (han är avslappnad = vågar visa sitt sanna jag) och de är ju som både rätt o fel att säga att det är jobbigt.

Han har allt de jag söker förutom den här manligheten och jag vill ha passion i ett förhållande vilket jag känner att vi inte har vilket har gjort att känslorna svalnat lite nu mot slutet. Klumpen finns till och från och det är fruktansvärt de jag nu sitter hemma och övertänker... Han älskar mig av hela sitt hjärta och jag vill inte va en hartbreaker!

Hjärnan säger stanna men hjärtat säger typ gå... Mor min säger att man hittar aldrig en perfekt karl.. så frågan är ju, vi har ju störtkul ihop och allt passar så bra, men jag känner inte längre något "pirr" utan numera bara trygghet...

24 svar

Fnitterfia +1
Och kan ju tillägga att vi varit tsm i mer än 1 år och jag är 3 år yngre än honom! ^^
kiko +1
Just där har folk problem o gör slut så fort pirret inte finns där. Det finns inget pirr som vara för alltid, det jobbar man på. Inte hållet väl människor ihop i 50 år utan att jobba på förhållandet? Alla har haft sina problem, stora som små men man JOBBAR på saker o ting för att utveckla Klas enskilt och tillsammans. Funkar det däremot inte o man har gjort allt, då kan man börja ifrågasätta relationen.
Fnitterfia +1
Till @kiko
Jo de är jag väl medveten i. Det som oroar mig är att jag bortsåg från klumpen då vi träffades och har stått ut tills nu, då de fina stunderna väger upp allt. Men de blir väldigt jobbigt i längden så frågan är om man ska bryta nu eller leva med denna oroskänsla?
kiko +1
Till @Fnitterfia
Du ska ju inte leva med den men har du ens pratat med honom om hur du känner? Om där är något ni behöver göra båda två ? Har ni liksom försökt med något? För klumpen o oron måste ha dykt upp nånstans o byggts upp, har du försökt lösa det innan?
Fnitterfia +1
Till @kiko
Jo jag har berättat och kanske lindat in de lite för att de låter så jävla elakt typ.. Vet varken ut eller in vad som blir bäst. Han vet att jag känt såhär en längre stund men jag ber honom att aldrig ändra sig efter mig utan han ska ju vara sig själv och de är väl där skon klämmer.. Jag har en sån aktiv livsstil och han är sällan med på allt och det gör det bara tjatigt eller att han bara gör de för att göra de för min skull och inte vilja själv vilket jag märker av direkt.
kiko +1
Till @Fnitterfia
Måste han vara med på allt då? Kan ni inte ha egna intressen/livsstil och ha annat gemensamt?
benandjerry +1
Var det inte du som fått tillbaka känslorna efter att ha slutat med p-piller?
Fnitterfia +1
Till @benandjerry
Hahah jo ironiskt nog är det de. Det är som att han inte engagerar sig alls och jag vill ju men de är som inte ömsesidigt därför känns det som att vi jobbar olika för förhållandet...
Fnitterfia +1
Till @kiko
Jo men han är en stadspojke och jag är den där bonden på landet kan man säga..
kiko +1
Till @Fnitterfia
Då är det inte så konstigt att ni har olika livsstilar och att han inte vill vara med på alt du gör o det ska han väl inte behöva heller? Om du känner som du gör så gör slut så att ni båda förtjänar bättre o inte slösar mer tid på varann.
kiko +1
Till @Fnitterfia
För det känns som att du redan vet vad du bör göra och vill innerst inne.
58736 +1
Du har väl typ redan bestämt dig? :P för alla frågor som kommit här har du ju redan en starkt svar på - och det lutar ju mest mot att det inte kommer fungera. Älskar du honom? Alltså på riktigt älskar? Gör man det så blir småsaker (ibland också stora saker) lätta att ha överseende med eller att jobba på
Ihop. Men du säger att ni har roligt tillsammans och att han älskar dig - men sen då? Du då, älskar du honom?
mamacitaa +1
Om han är värd att kämpa för så ge ditt allt och se vad som händer.
Fnitterfia +1
Till @mamacitaa , @12Beavy
Jo jag vill verkligen kämpa! Men det känns oftast som att kroppen redan sagt nej men ibland så kommer de där fina stunderna som man känner att det är inget annat än detta man vill ha och funderar ännu hårdare. Så det är sådär jobbigt :(
58736 +1
Till @Fnitterfia
Men älskar du honom? Fint kan det ju vara med vem som helst. Att vara tillsammans med någon är inte alltid enkelt eller självklart. Man stöter nog på många stunder i en relation där saker skär sig - men det ska ju alltid finnas något som gör det värt det.
Fnitterfia +1
Till @Beavy
Då jag känner att jag får dessa moments så är det som att jag kan offra allt bara för att vara med honom och jag säger det ibland och jag menar det. Men ibland känner jag också att nä, jag kan inte säga de nu för de känns inte rätt.. Så de är så otydligt så jag vet inte vad jag håller på med. Kanske är bra med en "paus" för att själv få känna efter? Har du varit i en sån liknande sits?
kiko +1
Till @Fnitterfia
Beavy har frågat dig två gånger om du älskar honom men du har inte svarat. Du har nog svaret framför dig o det e inte rättvist mot honom att du bara e med honom för att ni trivs.
mamacitaa +1
Till @Fnitterfia
Av egen erfarenhet så brukar inte paus hjälpa, det är bara ett sätt att skjuta upp ett beslut. Känn efter vad som känns rätt, om du älskar honom är det kanske värt att försöka, om inte så ta inte en paus för att dra ut på ett slut, gör slut direkt.
58736 +1
Till @Fnitterfia

Jag tror inte på paus.. Det är bara att skjuta det oundvikliga framför sig. Problem försvinner inte bara för att man flyr från dem ett tag. Jag har gjort slut med två killar; när jag väl insåg att det fanns sådant i relationen eller personen som inte bara var ett problem i stunden utan något som jag aldrig skulle ta mig över eller "vänja mig vid" så var det ganska självklart.

I ett av fallen fanns det egentligen inte heller ett "fel" - vi var bara för olika och man kan ju inte ändra någon annans personlighet, hur mycket man än vill det. Man kan i så fall störa sig blå och kämpa hela livet men alltid känna att något är avigt.
58736 +1
Man ska inte vara kvar i en relation för att det känns fint ibland. Att man är bekväm och "trivs" och det känns tryggt att bara ha någon är en stor anledning att så många är kvar i fel relationer för länge. Man vill heller inte såra någon och SPECIELLT inte om personen egentligen inte har gjort något fel, utan man bara matchar inte så som man önskar. Tänk efter om det inte mest är känslan av att vara rädd för att bli ensam som gnager i beslutet.