Övertänkande fruntimmer behöver hjälp?

Malmoee +1
Kära stylesearch läsare!

vet ej om jag skall säga behöver erat råd, stöd eller hjälp. För med kärlek så kan ingen veta, eller allt kan verkligen hända under den korta tiden vi lever. Skall beskriva situationen, så kan ni sitta tillbaka och läsa det jag har att skriva. Skriva era åsikter, komma med egna förslag eller hjälp. Skulle betyda mycket

Började lära känna denna Amerikan för två år sedan i slutet av november, 2013. Han har alltid haft ögonen för mig. Men eftersom jag var i ett förhållande så gav han upp försöket och försökte dejta en amerikan utan att lyckas. (Några veckor och kunde inte sluta tänka på mig den tiden.)

Sommaren 2014 var min kille otrogen, kärleken och förhållandet tog snabbt slut. Början på våren 2015 har jag och denna amerikan börjat att lära känna varandra igen. Varav känslor började växa inom oss båda. Vi försöka umgås så mycket som möjligt via email, skype, skriva brev och via facebook. En/två månader senare så gick vi ut att vi var officiellt tillsammans för vänner och släkt. Hans släkt är underbart snälla och kan knappt vänta med att få träffa dem till på våren.

Nu i sommaren så åker han till Peru för två veckor och kommer därefter hem. Eftersom han åker på en sådan dyr resa så kan han inte komma och besöka mig förrän till hösten. Inget jag gråter för eftersom jag vet att han kommer då han kan. Vi har ett så pass bra förhållande.

Han har sagt till mig att han är ute efter ett förhållande som kommer vara i många, många år. Han är vid trettiotvå års ålder, har ett jobb och bor i Amerika. Han har många gånger diskuterat om att flytta tillsammans för att få förhållandet att hålla i längden och kan tänka sig flytta till Sverige för min skull. Kan även tänka mig flytta till Amerika för hans. Så vi är ganska, eller, vi gör mycket för varandra.

Sedan tidigare har barn frågan kommer på tal. På två veckor har han ställt frågan om skaffa barn. Har alltid dock sagt samma fråga. När jag har fast ekonomi, jobb och bostad. Plus har jag den perfekta mannen så kommer jag inte neka att skaffa barn. Han har dock vid dem tillfällen sagt att han "Kanske bara." Efter många tankar om att han kanske inte vill ha barn, blev nyfikenheten så stor att jag frågade honom direkt om han kanske inte vill ha barn eller kanske senare. Då sa han att jag gärna skulle tänka sig en flicka och en pojke. Kanske jag skulle bli mamma till hans barn. Sedan så skrattade han generat och var rädd att skrämma iväg mig. Men sa enbart att det var charmigt och viftade bort det generade.

Så nu när man känner allt blir så seriöst så får jag alltid tveksamhet, eller orolighet inom mig. Vill verkligen tänka mig ett förhållande, ett långvarigt med allt i tankarna om framtiden tillsammans. Vems dröm är inte det med barn, giftemål och flytta tillsammans. Men är så orolig, hur vet man om han vill ha ett långvarigt förhållande med mig och hur skall man veta om jag är något han siktar på. Inte enbart på att vara ett lång varigt förhållande. Men att få vara "The one!"

vet ej om jag är nojig, börjar med förhållande nervositet eller sådant. Men börjar gilla honom ordentligt och jag vet att han tycker det samma som mig. Men varför nojig för han nämt "Många många års förhållande" och barna frågan med mig.. Rädslan för att veta om det skall vara långt eller kort förhållande.

// Nojiga fruntimmer som behöver mer kramar och råd.

6 svar

Tottin +1
Om jag fattat rätt så har ni aldrig ens träffats?

I så fall tycker jag att du ska sluta tänka på om ni ska skada barn, vem som ska flytta vart osv. Träffas och lär känna varandra först innan du börjar tänka på sånt.
Malmoee +1
Till @Tottin , min far och mor hade aldrig träffat heller tidigare. Min far var från Norge och min mor från södra delen av sverige. Dem umgicks enbart med brev. och premierade på samma tidning. Dem träffades inte förrän tre år senare och reste världen om med varandra. Dem först skrev med varandra som sexton åringar och vid trettio års ålder kom jag till världen. Så även om man inte har träffats utan går efter känslan så är det ändå värt det. Jag känner inte det minsta oro, vet om hans positiva som negativa sidor. Sett och upplevt dem alla. Vi är ärliga mot varandra.

Det är bättre värt att testa något nytt och främmande. Än att ångra att man aldrig tog chansen! Är inte ansvar för andras lycka utan min egna! ;) Vet att avståndet mellan oss har ingen betydelse och vet enbart att kärleken blomstrar. Så skall ta ett steg i taget.. Men måste verkligen göra något åt min osäkerhet... Blir enbart en irritation.
mamacitaa +1
Håller med tidigare svar. Om ni aldrig har träffats så känner ni heller inte varandra helt och hållet. Lär känna honom innan ni planerar hela era liv med varann.
Merida +1
Du har gjort en hel del trådar om denna killen nu... Tror du behöver lägga honom bakom dig...
Tottin +1
Jag säger inte att det inte går, bara att du/ni borde ta det lite lugnare och träffas och se om ni tycker om varandra lika mycket i "verkligheten" också. Bara för att det känns bra när man skriver och pratar i telefon behöver inte det betyda att ni blir kära när ni ses. Det är mer än bara det man upplever när man pratar i telefon som gör att man blir kär. Tex hur personen rör sig, hur hen luktar, hur man beter sig mot sina vänner, familjen, främlingar osv osv. Det är inget du kan veta om honom innan ni umgåtts.
Johanna +1
Det låter för mig helt vansinnigt att bygga upp ett helt liv med någon du aldrig ens träffat. Att diskutera barn ännu mer absurt.