Pojkvän tar mig för givet andra gången

linaelli +1
Hej! Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 2 år men det känns som att han har blivit för bekväm i förhållandet, nästan som att han tar mig för givet på något sätt. Såhär har det varit i mer än ett halvår nu, lite för länge enligt mig. Vi har haft några få svajiga perioder i förhållandet men det har alltid varit något som vi har löst och pratat mycket med varandra om, förutom denna gången. Problemet är att han jobbar väldigt mycket med väldigt dåliga arbetstider och det har han gjort i 8 månader nu, vilket gör att vi kanske träffas 1 högst 2 gånger i veckan och ibland ännu färre.

Och det är egentligen inte det med jobbet som är problemet, jag vet att han tycker att jobbet är kul och han tjänar riktigt bra så det är verkligen inget jag vill ta ifrån honom! Det är bara det att när han är ledig på helger och innan/efter jobbet så väljer han nästan alltid att träffa sina vänner istället för mig. Detta har pågått i 8 månader nu, så har det aldrig varit innan dess, jag har alltid varit van vid att han vill umgås med mig, göra saker med mig och att jag är hans prio ett helt enkelt! Nu gör vi aldrig saker tillsammans längre förutom ifall någon fyller år, på vår årsdag eller något sådant liknande när vi har något att fira.

Det ända vi gör är att vara hemma hos någon av oss (hos honom 99% av gångerna) och kolla på film, kanske ta en promenad ibland eller träffa varandras vänner. Men jag vill ha mer än så! Jag vill såklart inte att vi bara ska vara ute och flänga och göra olika saker, men när man nästan alltid ligger inne och kollar på tv börjar det bli riktigt tröttsamt. Men han och hans kompisar hittar alltid på massa roligt! Ett exempel är att han helt från ingenstans bestämde att han skulle åka till Thailand i EN månad med sina vänner, såhär har det inte varit innan. När han är ledig har han nästan alltid planerat in något med sina vänner och frågar mig knappt aldrig om vi ska träffas eller liknande. Detta är något som faktiskt sårar mig i och med att jag känner mig riktigt bortprioriterad och nästan jobbig, jag känner mig inte alls uppskattad helt längre. Först tänkte jag att han kanske hade förlorat känslor för mig, ville vara singel eller liknande men vi har pratat om detta massvis med gånger och han säger alltid att allt är som vanligt, att han älskar mig, vill vara med mig osv men så uppfattar inte jag det. Jag vill ju känna mig uppskattad och som att han faktiskt vill vara med mig, men så känns det inte och det blir inte bättre även fast vi pratar om det. Vad ska jag göra? Någon som varit i samma sits? Tack på förhand!

5 svar

119906 +1
Det räcker inte att säga att man älskar en och vill vara med en, man ska såklart visa det också, annars blir det bara tomma ord. Jag tycker att du ska sätta dig ner med honom och berätta EXAKT ALLT du känner, om du sen fortfarande inte ser förändringar så kanske det inte är rätt kille för dig. Enligt mig så ska man prioritera sin partner över vänner, självklart ska man umgås med sina vänner men man ska inte endast välja dom.
kiko +1
Om man ens ska behöva välja så är det inte en sund relation.
benandjerry +1
Att ni träffas 1-2 gånger i veckan tycker jag är helt normalt, aldrig förstått mig på de som träffas varje dag och får panik om de inte träffats på två dagar haha!

Men sen är det helt förståeligt att du blir ledsen av hans beteende, man vill ju bli prioriterad av sin partner och KÄNNA sig älskad, inte bara höra det. Och då krävs det att han börjar göra sina ord till handlingar!

Vad säger ni till varandra när ni pratar om det? Varför planerar ni inte in något roligt att se fram emot? Du kan liksom inte bara acceptera det och säga "okej" när han säger att allt är som vanligt och sen slut på diskussion. För tydligen är det inte som vanligt.

Och det där med Thailand, jag hade verkligen inte blivit glad om min pojkvän hade sagt att han ska iväg en månad, från ingenstans?! Semestrar pratar man väl om med varandra...
Min pojkvän gjorde dock exakt samma sak i somras... Det var 4 jobbiga veckor :P Inte okej
linaelli +1
Till @benandjerry
Jag tycker verkligen inte heller att man behöver träffas varje dag eller så i ett förhållande, tycker snarare att det är skönt att vara ifrån varandra så att man hinner sakna varandra osv! Förstår inte heller de som aldrig kan vara ifrån sin partner, jag tycker att det är viktigt. Men anledningen till att jag ens tänker på det är för att hade inte jag tagit initiativet till att träffas de 1-2 gånger i veckan hade vi knappt träffats överhuvudtaget, och så var det verkligen inte innan vilket jag börjar störa mig otroligt mycket på!

När vi pratar om det berättar jag alltid hur jag känner och varför det gör mig ledsen, att jag känner mig jobbig och bortprioriterad osv. Han säger alltid att han förstår mig men att han inte alls tycker att det är så, att han tycker att allt är som det brukar vara och att inget har förändrats osv. Han säger också alltid att han ska tänka på det och göra en ändring, men så blir det aldrig heller och jag har ändå tagit upp detta ett antal gånger nu!

Det med Thailand gjorde mig ganska chockad faktiskt i och med att det kom från ingenstans, tycker verkligen att han borde prata med mig om det först. Liknande hände även i somras när han bokade en sista minuten resa med sina vänner och jag fick reda på det dagen innan, inte så kul. Vet inte alls vad jag ska göra längre!
kiko +1
Vad gör du för att ni ska hitta på saker? Tänker på att du nämner att ni aldrig gör något kul?
Han jobbar mycket säger du, ni hinner ses 1-2 ggr i veckan och plus träffar han vännerna utöver det? Tycker det låter som att ha har ett fullspäckat liv redan?