Träffa vännerna, hur ofta?

Awesomeeeee +1

Hej på er!

Jag är en rätt ensam tjej som inte ser mina vänner speciellt ofta. De jag har är guld värda, jag litar på dem och de är verkligen sanna vänner. Men jag träffar dem somsagt inte speciellt ofta.

Så,, hur ofta träffar ni era kompisar? Hur ofta behöver ni dem för att känna att ni har er dos med socialt umgänge? Jag känner att jag kanske.. skulle behöva en riktlinje eller så. Låter säkert konstigt, men efter en så lång tid av ensamhet och deppighet vet jag varken in eller ut längre...

frågor...:
Hur ofta träffar ni vänner, vilken sorts vänner (ytliga eller "bästa") och vad hittar ni då på?
Vad låter som ett rimligt, socialt hälsosamt umgänge för mig, som inte har pojkvän men massor med plugg?

TACK :)

Se även

Hur mycket äter ni och hur ofta?

13 svar

56612 +1

Inte särskilt ofta, tyvärr :( Varken bästa kompisarna eller ytliga. De ytliga vännerna är dock bara genom fotbollen.

Tycker att man iaf borde träffa kompisar 2-3 ggr/vecka. Dock gör jag det inte själv. Har tex inte träffat min bästis sen v 25. Smsade henne förut och frågade om hon ville hitta på nåt imorn, fick svaret "jag kan 2h på förmiddagen". Då tänkte jag att då kan det va, på 6 veckor har det hänt en heeeel del som skulle ta mer än 2h att prata om.
Sen va hon inte ledig förrän på lördag o söndag, men tänkte att jag orkar minsann inte anpassa mig efter hennes lediga tid. Vill liksom kunna spontan-hitta-på saker. Men hennes jävla (ursäkta) pojkvän tar upp all tid så det finns inget över till mig :(

Hm...Ja. Det suger när kompisarna har pojkvän och bara har ögon för honom.

56612 +1

Awesomeeeee +1

ÅÅÅHH vad jag känner igen mej där. POJKVÄNNEN.
Den förbannade j*vla pojkvännen som tar upp all tid, som alltid går före, som man ska lyssna på historier om, vad han säger, vad han äter, vad hans systers killes bästa väns chef gjorde i förrgår. Okej, där överdrev jag.

Men somsagt; jag håller med dig, och känner igen mig. Jag kan förstå att de är jättekära, bara vill träffas osv.. men vännerna då? Måste de få vänta hela tiden?

Din kompis kunde inte träffas förrän till helgen igen, sa hon.. surt. Ungefär så sa min med. Jag frågade om vi inte skulle ses snart igen. "Jo, massor! På lördag!" typ.

Några andra som har lust att ta del av tråden? ;)

Flido +1

Jag träffar mina sällan, har inte många heller typ 2 som jag umgås med. Har bara en som jag verkligen kan vara mig själv med och litar helt på men vi träffas inte ofta (den andra kom precis hem till Sverige efter 3 år i ett annat land). Hon är rätt dålig på att ta kontakt också så oftast blir det jag men jag tror att hon bara är sån som person. Vi två är väldigt lika som person annars.

Jag gillar att vara ensam ibland men det är skönt när någon frågar om man ska hitta på något. :P Oftast åker vi till stan och kollar i affärer, pratar, äter, bio. Ibland är vi hemma hos henne och bara hänger. Sista frågan kan inte jag riktigt svara på men inte för ofta i alla fall. Jag har själv märkt att umgås man alldeles för ofta så tröttnar på man på varandra, så har det i alla fall varit för mig när jag var yngre.

Awesomeeeee +1

Ja vi gör väl ungefär samma saker. =) Fast... det känns så fattigt, på något vis? Det känns som att... det var bättre när man var liten och nöjde sig med att vara ute på lekplatsen. Sen fixade fantasin resten. visst var det härligt? :)

och det där med att inte träffa dem för ofta; låter rimligt! fast det är inte direkt det som är mitt problem.. :P

56612 +1

Precis, det är hur mycket berättande hit och dit om vad pojkvännen gör. Visst, det kan la va kul och höra på ibland, men inte varje gång man träffas. Liksom, hade jag velat veta något om honom hade jag frågat det jag ville veta...
Exakt! "Men vännerna då? Måste de få vänta hela tiden?"
Egentligen så är det ju så att en äkta vän finns kvar, närsomhelt och vad som än händer, men orkar man vara en riktig vän när man aldrig kan träffa sin kompis? Usch. Känner själv hur jag inte orkar det iaf...

Jaa...Dåligt när de inte har tid. Visst kanske de har saker för sig, det kanske är så. Men man borde ändå ha alla sina kompisar i tankarna...

Awesomeeeee +1

Jo, lite historier är kul ibland. Men inte hela tiden.
Synd bara att inte alla inser att vänner behöver underhållas. Man måste höra av sig för att det ska fungera i längden, precis som en pojkvän..

56612 +1

Ja, precis.
Fast vem vet, hade man själv haft pojkvän och vart upp över öronen förälskad så kanske man blivit likadan? :O Men iofs, eftersom vi vet hur det är att bli lämnad åt sidan så kanske vi hade tänkt lite extra på det, vad tror du? :)

79750 +1

Åhhh ja, innan jag hade pojkvän så hade jag vart med (blir fortfarande med om det) om att bli glömd lr dissad pga pojkvännen. Så jag var verkligen inte sån, man kan hinna med sina vänner om man vill! Lr så kan man hitta på nått tillsammans men så verkar inte min närmaste vän tex tänka

#10

Cookiegirl +1

Haha det ni skrivit om pojkvännen stämmer så bra in med min bästa kompis..han är med i varenda mening hon uttalar typ, och de har ändå varit tillsammans 1 år nu..både jag och min pojkvän börjar bli lite less.... :P

Från början så såg jag knappt henne då de blev tillsammans..minns att så fort han var bortrest 1 vecka så ville hon va med mig..tyckte jag var lite dålig stil. Aja vad ska man göra..

#11

Awesomeeeee +1

Ah ne.. det där med att kompisen reser bort, och sedan plötsligt förväntar sig att alla ska ha tid med henne, när hon inte haft tid med dem pga pojkvännen tidigare... det är INTE okej.. men visst känner jag igen det. "pojkvännen i första hand"?.. suck.

#12

LindaTheS +1

Som den första som svarat här skrev: jag känner igen mig i att behöva anpassa mig till när HON (en av mina vänner) har tid, och det har jag ingen lust att ställa upp på längre! Visst, hon har alltid mycket med jobbet & så, men jag behöver träffas liite oftare än,typ: "om 2 veckor har jag en lucka på lördagen". Man bör kunna träffas oftare och mer spontant när man bor i samma stad, anser jag! Det är skitdrygt att man alltid måste "boka tid med henne" så lång tid i förväg! Så nu skiter jag i henne.

Vad räknas egentligen som vänner, och vad räknas som bekanta?? Jag är osäker.
Jag bor på samma gata sen snart 10 år tillbaka, och kan sällan gå ut utan att träffa någon jag känner. Vilket jag nästan bara ser fördelar med. Men jag vet inte om jag ska räkna dem som mina vänner eller bekanta(?)

Mina äldsta & trognaste vänner bor utspritt på andra håll i landet, så tyvärr ser jag dem inte så ofta som jag skulle vilja..
Jag är väl ganska nöjd med min umgängeskrets,kan man säga, men samtidigt känner jag att jag skulle vilja ha några NÄRA vänner (tjejkompisar) som jag träffade ofta!
Men hur ska man hitta det liksom, vid 36 års ålder?!

#13

Aceton +1

Har fem vänner jag kallar mina BÄSTA vänner. En av dom bor jag ihop med och de andra fyra varierar väldigt mycket. I perioder umgås vi flera gånger i veckan, sen kommer en period då vi inte ses på två månader. Sen har jag några vänner jag ser som väldigt bra, men inte mina bästa. Dom träffar jag några gånger i månaden.

Så i snitt umgås jag med vänner kanske varannan dag. Bortsett från min bästa vän som jag bor med.