Varför tycks alla killar ha så förbannat bråttom?!

AKAmini +1
Det här blir långt, så ber om ursäkt i förväg, men behöver få spy ur mig lite!

Jag har hittills inte träffat en endaste kille som inte efter max en handfull dejter, är beredd att 'definiera förhållandet.' Redan efter första träffen ska de envisas med att höras varenda dag (fleeeera gånger om dagen) och träffas så ofta som bara praktiskt möjligt - lägga beslag på så mycket av ens tid, energi och uppmärksamhet som möjligt alltså.

Känns som att de försöker tvinga fram något så fort det bara går, typ som att de är rädda att man ska hinna ändra sig innan de 'snärjt' en.
De beter sig som kärlekskranka valpar efter två dejter bara för att sexet var bra och kväver mig sen med deras konstanta uppmärksamhet, och kräver därmed konstant uppmärksamhet från mig också. Får fan dödsångest av att känna mig trängd och kvävd på det sättet.

För mig är det obegripligt hur folk (inte alla men jag upplever det som extremt många) kan få känslor så fort, innan de ens känner personen egentligen, och vilja ägna så mycket av sin tid på hen?!

Det här har seriöst hänt mig så många gånger nu att jag är beredd att ge upp allt vad dejting heter! Finns det inga killar som är nöjda med en relation som går ut på att bara umgås, spela tv-spel och ligga nån gång ibland och som kan vara okej med att det kan gå nån vecka utan att man hörs? För KK funkar fan inte heller, där är det antingen eller; antingen träffas man och ligger bara och säger hejdå, eller så är det för mycket fokus på kompisdelen av relationen.

Är jag verkligen den enda som lider av överamorösa snubbar som inte känner igen ordet "lagom?" För det känns som att de flesta tjejer skulle snubbla över sig själva för en kille som inte vill annat än binda sig - så fort som bara möjligt...

Är så fruktansvärt less och frustrerad! :(((

39 svar

mamacitaa +1
Aldrig hört en tjej ha det problemet. Man läser jämt och ständigt om tjejer och killar som dejtar någon ett par gånger och sedan blir det inte mer med det. Har även hört om killar som verkar vara i din sits. Vet inte vad du kan göra mer än att vara övertydlig redan från början vad du är ute efter.
AKAmini +1
Till @mamacitaa
Ja, det verkar vara vanligare med killar i min sits... Dem har då jag inte lyckats träffa på xD

Det är ju det som är grejen, jag vill dejta och se vart det kan leda med tiden, inte växa ihop med killen vid höften efter två dejter -.- Har bara aldrig trott att det är något man ska behöva påpeka för vuxna människor...
Det är väl inte meningen att det ska vara kravfyllt under det tidiga dejtingstadiet? Jag hinner aldrig utveckla några äkta och djupa känslor för någon när de kväver mig med sin neediness direkt från början :( Jag kan ju inte vara enda människan i världen som vill ha andrum och ta det långsamt?!
mamacitaa +1
Till @AKAmini
Är likadan, vill ta det lugnt när jag träffar någon men har för avsikt att jag vill gå in i något seriöst. Tror helt enkelt att du kanske är väldigt lätt att tycka om om du förstår vad jag menar. Jag själv har ex aldrig kunnat haft bra kompisrelationer med killar som är singlar då dom av någon anledning alltid blir intresserade av att inleda något mer. Grabbarna kanske inte kan slita sig när ni väl börjat inlett något?
kiko +1
Aldrig varit med om detta men att killar tjatat om att ses trots att man avslutat det eller sagt nej..hade en kille som böna och bad om sex och hade noll respekt för vad jag sa. Han var iofs ung och väldigt bortskämd men detta var pinsamt o äckligt. .
AKAmini +1
Till @mamacitaa
Nä, jag har heller aldrig kunnat ha kompisrelationer med killar - särskilt om båda varit singlar - för att de ganska fort kommer på att vänskap inte räcker.
Jo jag vet att jag har intressen, och därmed en personlighet, som tilltalar väldigt många killar. Men varför måste det vara så bråttom?! Det är ju totalt kontraproduktivt för det får mig att vilja fly :/
AKAmini +1
Till @kiko
Ja alltså efterhängsna snubbar som bönar om att ses enbart för sex efter att man gått skilda vägar är ju inget ovanligt. Det har nog de flesta tjejer varit med om :P Men det är inte det jag menar, utan killar som blir som plåster på en direkt och vill bli 'officiella' efter en handfull träffar typ.
Kanske bara är jag som lyckas locka till mig alla desperata hanar inom en 7 milsradie -_-
mamacitaa +1
Till @AKAmini
Vet faktiskt inte hur du ska göra men på något sätt förstår jag iaf din frustration
Aceton +1
Har upplevt precis det där med några killar. Dom verkar få känslor på en gång? För min del har jag inte varit kär på typ sex år, så när någon kommer så snabbt och plötsligt ryggar jag verkligen tillbaka och blir nästan äcklad. Spelar inte heller någon roll om man ber dom att ta det lugnt..
AKAmini +1
Till @Aceton
EXAAAAAKT! Thank you!
Jag är 33 och har aldrig varit kär. Jag hoppas fortfarande på det, men uppenbarligen passar jag inte ihop med sådana som har väldigt lätt för att bli kära. Varför jag lockar till mig just den sortens killar is beyond me -.-
kiko +1
Till @AKAmini
Var du aldrig kär i dina barns pappa? Ni har väl fyra barn tillsammans?
AKAmini +1
Till @kiko
Nope. Jag älskade honom, men jag var aldrig kär, tyvärr. Börjar tro att jag saknar kär-genen eller nåt...
mamacitaa +1
Till @AKAmini
Hur kommer det sig då att ni blev tillsammans? Jag måste känna att jag är kär för att ens inleda en relation.
AKAmini +1
Till @mamacitaa
Jag var inte ens 17 år gammal och han var min första pojkvän. Vad visste jag om något alls liksom. Jag gillade honom, så vi blev ihop. Sen råkade jag bli gravid och vi var stuck with each other.
kiko +1
Till @AKAmini
Men ni höll ihop endast för barnen för ni fick ert par till därefter? Var det inte jobbigt o hålla ihop i så många år utan kärlek?
AKAmini +1
Till @kiko
Det fanns kärlek, men vi (iaf jag) var inte kära. Det var framförallt de sista åren vi höll ihop enbart för barnens skull. Men nej, hade vi inte fått barn när vi fick det, så hade det troligtvis inte hållt mer än max 2 år mellan oss. Det var jättejobbigt typ de sista 5 åren, vår relation var extremt dysfunktionell.
Jag tror starkt på att det för de allra flesta inte är tänkt och meningen att ens första flick/pojkvän ska bli ens sista.
116148 +1
Herregud. Det är som att du skrev ner mina tankar. Känner igen mig så jävla mycket i det du skrev. Håller nu på att träffa en kille som det egentligen inte är något fel på förutom att han efter första dejten kärade ner sig i mig och nu känns han som en börda. Vet inte hur länge mer jag pallar detta. Frågan är om man ska fortsätta träffas för o se om man får känslor själv eller om man bara ska avsluta det hela. Låter fan hemskt att lämna någon för att den är för kär i en... mår så dåligt av detta.
Smackthis +1
Till @AKAmini
Jag dejtade nyligen en kille som jag tyckte om och han tyckte om mig. Vi kom bra överens och det kändes bra liksom. Sen så berättar han för mig att han aldrig varit kär... jag ba okeeej.. men du har ju vart i långa förhållanden förut så hur funkar det? Han sa precis som du, att han älskade dem men att han aldrig var kär. För mig är det ofattbart att man kan leva med någon och älska personen men inte vara kär? Hur känner man då? Att man älskar sin partner som en vän plus attraktionen? Please do tell jag är super nyfiken :)
kiko +1
Till @Smackthis
Förstår inte heller riktigt det, och kommer man på det efteråt eller i relationen? Förstår att man kan älska en person o ha en attraktion men att leva i en relation utan att vara kär o veta om det känns ju sjukt taskigt mot den andre om hen inte kände likadant.
Smackthis +1
Till @kiko
Ja asså jag är bara så sjukt nyfiken på hur det går ihop. Att man kan gå från 'jag tycker om dig' till 'jag älskar dig' men att inte ha känt den där underbara känslan i magen osv. Jag kunde ju inte komma över detta och blev så osäker så safe to say att det inte höll mellan oss. Kände ju mig aldrig riktigt speciell i hans ögon och vetskapen att jag alltid skulle ha starkare känslor för honom än han för mig gick fan inte.
kiko +1
Till @Smackthis
Förstår inte heller det. Tror mitt ex också kände så nu när snacket kom upp, för han behandlade mig som skit i flera år men påstod sig ändå älska mig..det är bara märkligt hos mig.