Ångest över att bli äldre

potatoice +1
Jag är 21 år och skall snart fylla 22......Jag har alltid haft ågest över att bli äldre sen jag var runt 17 och insåg att jag aldrig gjort något speciellt, inte "festat" rest skapat roliga minnen osv. Då började jag gymasiet och hoppades på att det skulle ändras men det gjorde det inte. Jag hade fullt upp med skolan och gick ändå inte ut med speciellt bra betyg.

Jag hade inte pengar att resa med min dåvarande pojkvän vilket var det jag såg framemot men efter gymnasiet fick jag endast ett extra jobb inte heltid så vi fick aldrig ihop tillräckligt med pengar. I mitt 3 åriga förhållande gjorde vi i princip aldrig något spännande tillsammans..Nu sitter jag här med världens ångest för jag känner att jag aldrig kommer ha ett spännande minne att prata om och reflektera på.

Svårt att förklara exakt allt jag känner men i stora drag känns det som att jag för varje år blir mer och mer ointressant. Jag hade så många ideer om vad jag ville göra och vem jag ville vara men det känns bara som jag har varit någon som följt alla andras råd om hur man skall vara. Jag hade velat lagt ner tid på att lära mig dansa, varit mer social och träffat nya intressanta människor. Jag hade velat rest på språkresor eller utbytes år osv men det blev aldrig av, främst då eftersom jag inte haft pengar. Nu är jag så besviken på mig själv. Jag minns hur mycket jag verkligen såg fram emot att resa efter gymnasiet, att göra det nu känns det som jag är för gammal och blir bara äldre och äldre.

31 svar

Hurrdurr +1
Livet är inte över förrän man är död. Jag gjorde min första stora resa när jag var 23.
tomcollins +1
Ja jag har Också ångest över att bli äldre. Är 23 , snart närmare 24 *gråter*, och har inte heller gjort så mycket. Resa är jag visserligen inte så sugen på men det finns massa annat jag vill göra innan jag blir gammal. Det värsta är att jag känner mig som 19-20, som att jag har hela framtiden framför mig men för varje dag som går har jag inte det längre på samma sätt. Men det blir förhoppningsvis bra. Nån gång.
123383 +1
Är 20 och känner samma som dig haft massa drömmar och planer som inte blivit av främst pga brist på pengar dårå. Känns som jag inte har gjort något roligt medan andra har hunnit med massor..
Charlotta +1
Vännen, du låter ju som 80 år! Du är praktiskt taget nyfödd: 22 är ingen ålder att ens tala om och det bästa av allt: ingen tar dig eller de val du gör nu på särskilt stort allvar, tro mig. Gör alla kul saker du vill och börja redan idag så skall du se att det känns bättre! Lycka till nu för fan! ;)
58736 +1
Det är ingen idé att slösa bort livet och åren du har kvar med ångest över vad du inte hunnit göra ännu. Jag är 25 och har inte heller gjort allt jag drömde om eller trodde att jag skulle göra - men livet är ju inte slut ännu! Jag ser fram emot allt jag kommer att göra senare samtidigt som jag njuter av vad jag har nu. Jag har liksom pluggat i 5 år... det är inte alla som gjort det! Det är ju verkligen inte alla som har haft råd att resa och spendera massa pengar på enbart nöjen innan man hunnit fylla 20 eller mer.

Du är inte för gammal för att resa förrän du inte kan gå utan rullator - om en då. Herregud du är 22 år - vad är det du INTE kan göra nu? Du kan förmodligen göra mer idag än du kunde då, du har utvecklat lite mer moral och kritiskt tänkande, mer personlighet och starkare åsikter som gör att du kanske inte gör de dummaste valen i livet och som också gör att du kanske kan träffa människor som blir vänner för livet
Mliillo +1
Omg är du seriös? Om du vill uppnå allt innan 22 vad ska du göra resten av livet. Livet sker nu. Det finns ingen mall kring vad man måste uppnå vid en viss ålder. Du sätter gränserna själv ingen annan.
Mliillo +1
Dessutom har du hela världen framför dig. Vad hindrar dig? Jag är 27, sjukskriven och är allvarligt sjuk med dialys hemma men jag är nöjd ändå. Det du. Som sagt du begränsar dig själv. Var glad att du mår bra!
Håller med ovan för övrigt, du låter som om du är 80 år. Ditt liv har precis börjat. Du blev precis vuxen.
Mliillo +1
Sen undrar jag vad folk menar med; jag har inte gjort så mycket, andra har levt sina liv? Lever ni efter andra eller gör ni det ni VILL göra? Seriöst, det är nog väldigt ovanligt att någon under 20 år har upplevt "livet".
lustforlife +1
Jag kan ibland tänka så här men jag har insett att det inte är MINA önskemål jag är ledsen över att ha missat utan det som förväntas av mig som 21-åring att jag ska ha gjort. Många av mina vänner har rest "jorden runt", festat mycket osv. Medan jag pluggar, bor med min pojkvän och gillar att umgås med min familj och mina nära vänner. Jag har ingen brinnande lust att resa jorden runt, bo på vandrarhem och lära känna nya människor. Ändå kan jag ha ångest över att "alla andra" har gjort det.

Men så är det kanske inte i ditt fall och då ska du såklart göra det! Du får absolut inte "ge upp", du är ju ung! Jag tänker att om jag en dag får ett infall och vill göra en stor resa så finns ju världen kvar. ;)
Merida +1
Haha! Här sitter jag med samma känsla och jag är 27 och har precis fått barn = låst i typ 20 år framöver. Så mitt liv står verkligen stilla!!

Och du kan ju åka som aupair. Eller börja plugga. Studentlivet är sjukt kul om man håller sig aktiv i kåren!

Sen lägger folk alltid pengar på så onödiga saker. Typ lyxig mat. En släkting åt billig mat alltid (vi behöver varken halvfabrikat ellr kött varje dag) och han lyckades spara 10 000kr i månaden. Kan han så kan du. Kanske inte 10 000kr. Men slutar man med lyxkonsumtioner som telefoner, dyra tv-kanaler och godis så kommer man sjukt långt.
FoxyCleo +1
Jag tänkte lite så precis när jag var 22. What's the problem really?
benandjerry +1
Vad gör du nu då? Pluggar eller jobbar?

Det är ju inte för sent att gör allt det du vill nu. Men förstår inte varför du la så mycket tid på skolan att du inte hann med annat om du ändå inte pluggar vidare? Eller gör du det?
potatoice +1
Till @benandjerry
Jag jobbar och pluggar. Jag pluggar kurser som jag behöver för att kunna läsa marinbiologi men ärlig är jag inte helt säker på att jag vill det...
potatoice +1
Det var väldigt skönt att höra att jag inte är ensam med ångesten. Det känns bara som jag har fastnat i rutiner, som en zombie. Jag känner mig misslyckad när jag ser andras framgång ibland
potatoice +1
Till @Merida
Jag har funderat på söka till en community collage i santa barbara, man behöver rätt mycket pengar för att åka dit och till skolan men just nu känner jag att det är nog värt det trots allt. Jag har alltid velat bo nära stranden och lära mig surfa.
potatoice +1
Till @Merida
Det var bra tips! Jag tänkte att jag kunde börja äta kikärter för de innehåller mycket protein och det är billigt haha
Evvens01 +1
Känner igen mig så mycket i det du skriver! Känner nästan exakt likadant! Minns att jag grät när jag fyllde 18. Men när jag tänker efter, jag kände mig så gammal när jag fyllde 18, Men jag var ju så liten egentligen! Så undra hur vi ses på oss om några år? Säkert likadant.

Jag såg att du skriver att du pluggar, läser du på universitet? För i så fall tror jag man kan plugga som utbytes via universitet (tror att det går att söka efter att ha läst 60hp) Det är billigare och du kan på samma gång tillgodoräkna dina poäng här hemma i Sverige. Sen har du har möjlighet att ta studielån och jag tror även låna till biljett via CSN. Men självklart vore det bra att spara ihop så mycket pengar som möjligt ändå..
Mliillo +1
Den enda anledningen till att man skulle ha ångest över sin ålder är för att man inte är nöjd med sitt liv. Så GÖR något åt det, det finns ALLTID något litet man kan göra varje dag för att uppnå sina mål. Att ha ångest hjälper en ingenstans.
Tottin +1
Om du börjar plugga kan du ju plugga en termin/ett år utomlands. Man får csn under tiden och ofta även stipendium av skolan.

Fundera på vad du vill göra, och gör det!
potatoice +1
Till @Tottin

Tack för tipset! Jo jag sökte in till skolor förra denna höst men kom inte in så nu pluggar jag extra ämnen på komux för att få högre poäng..lite ångest över att nu måste jag vänta ännu längre innan jag "kommer någonstans" därför lutar jag också mer åt att dra till santa barbara och gå på community collage.

Det kostar en del men för mig känner jag att det är värt det. Jag kommer träffa vänner som har samma intressen som mig och jag vet att jag kommer känna mig åtminstonde stolt och mycket gladare för då vet jag att jag gjorde något till slut iställer för att bara tänka, "undra hur det skulle vara"