Känner mig dålig pga "dåliga" betyg.

Halsdukar +1
Satt och kollade lite på utbildningar. Tittade på en som har ungefär 19 i snittbetyg på intagningen. Tänkte räkna ut vad jag hade och kom fram till att jag hade 12.99. Tänkte att det inte kan stämma för kändes väldigt lågt så räknade om men jo, det stämde. Började sedan googla lite på personer med liknande snittbetyg och kom in på olika forum och de flesta räknar det som dåligt eller "inte så bra" betyg. Nu känner bara att jag tappat all kraften till allt.

Jag har alltid sett mig själv som bra i skolan, aldrig varit den som är bäst i klassen men har i alla fall varit bland de bättre. Skötte mig alltid, låg frånvaro och pluggade hårt till proven osv. Var faktiskt väldigt nöjd med mina betyg och kände att jag inte kunnat göra bättre. Sen kommer detta som en käftsmäll. Allting känns hopplöst och känns omöjligt att jag någonsin kommer komma in på en utbildning som jag vill. Saken hör till den också att jag tillhör dem som var de första som läste med de nya betygen (A-E) och känns dåligt att skylla på det men samtidigt känns det som det har en roll. A är inte samma som MVG, A är så mycket svårare. Man kan i princip inte ha något fel om man ska nå A.

Behövde mest skriva av mig. Vad ligger ni på? Vad gör ni när ni tappar hoppet om allt och känner er sämst?

8 svar

Alica +1
Det ska väl alltid gå att hitta nån intressant utbildning som inte är populär bland andra för tillfället, så intagningspoängen inte spelar roll.

Annars kan du ju alltid läsa upp på komvux. Jag har läst in 2/3 av gymnasiet på NTI komvux distans med A i mina 10 sista kurser. Ligger på 19.5 och kommer behöva höja det med 1 poäng för att kunna komma in på min drömutbildning som civilingenjör i datateknik på KTH.

"Vad gör ni när ni tappar hoppet om allt och känner er sämst?"
Jag tänker på att om jag bara lägger mig ner och ger upp så kommer jag garanterat inte komma någon vart i livet. Bara att kämpa på oavsett om det inte blir perfekt.
46600 +1
Jag har inte världens bästa betyg heller. Jag har nu inte koll på vad jag ligger i poäng. Men jag söker och kommer jag inte in första gången så kommer jag i som reserv. Ibland är det väldigt många som tackar nej. Annars kan man våga på att satsa 100% på högskoleprovet där jag har mycket erfarenhet om hur viktigt det är att lägga ner mycket tid på. Till @Halsdukar
simspace +1
Det låter inget vidare att A är svårare att få. MVG var svårt nog. Men gör inte det nya betygssystemet att färre får ett A så att poängen man behöver sänks?

Sen verkar det helt värdelöst att man kan få ett D numera om man får A i allt utom på ett prov där man får E. Jag har förstått att det fungerar så. Jag gick när man hade IG,G, VG och MVG som betyg. Mina betyg var inte heller jättehöga men sen läste jag upp några av dem och skrev ett högt resultat på hp. Jag trodde att 1,6 på hp var ungefär som 16 i betygsnitt, men nä, 1,6 i hp är riktigt konkurrenskraftigt.

Man kanske inte kan plugga sig till ett gott resultat på hp lika lätt som skolbetygen, hp kanske mer handlar om att vara smart? Jag vet inte. Men jag blev lite förvånad över att många som hade betydligt bättre betyg än jag inte var i närheten av mitt hp-resultat. (Hp= högskoleprovet). Kanske enklare att plugga till sig höga betyg än höga hp-resultat. Betygen bygger kanske mer på kunskap och repetition/inlärning.

Behöver man 19 av 20 eller 19 av 22,5? Jag vet ej hur det fungerar men man kan väl få extra poäng för vissa kurser?
simspace +1
Till @Alica

Sen kan man ju också tänka att man kanske inte måste bli precis det man tänkt sig. Det kan bli okej ändå. Och vissa kan jobba sig upp även om de inte har gått en viss utbildning.

Sen ska man inte hålla på för mycket med floskler som "livet blir vad man gör det till" tycker jag, det finns mycket som påverkar som man själv inte kan göra så mycket åt alltid och vissa har enklare förutsättningar än andra. Om man pratar om att livet blir vad man gör det till och eget ansvar för mycket kan det bli lite som att skuldbelägga de som misslyckas för att de inte orkar eller inte har motivation nog.

Så tänker jag åtminstone. Sen behöver man ju inte säga åt folk att ge upp heller men det blir liksom lite förenklat om man säger att hårt arbete lönar sig, att det blir vad man gör det till, att man kan lyckas med allt man vill om man tror på det och kämpar o.s.v.

Man kan ju försöka vara lite nyanserad också liksom. Och realistisk.
simspace +1
Till @Emilia_L

Det beror nog mycket på vad man kan och hur smart man är. jag skrev hp första gången utan att förbereda mig så mycket. Jag tittade på några gamla prov för att förstå upplägget och skummade igenom en bok med lite tips och stategier dagarna innan jag skrev provet. Sedan fick jag 1,6 första gången jag skrev (och jag tappade 15 poäng endast på orddelen, som bestod av 40 ord på den tiden, 40 poäng av 122 poäng).

Sedan finns det de som pluggar flera månader men ändå kanske inte får mer än 1,2.

Jag hade läst mycket matematik (men även fysik, kemi, biologi) och läste rätt mycket och var duktig på engelska. Det visade sig inte så tydligt på betygen men det hjälpte nog på HP. Jag tror inte att matematiken gått lika fint om jag inte gått naturlinjen innan. Man får nog en del gratis av att man läst de svårare matematikkurserna även om hp inte innehåller den svårare matematiken. Men man blir kanske smartare, mer logisk och repeterar matematiken mer om man läser de svårare matematikkurserna. (Sen använder man ju mycket matematik i fysik och kemi också).

Men nu har jag inte skrivit hp på länge så nu vet jag inte hur det skulle gå.
Alica +1
Till @simspace

"det finns mycket som påverkar som man själv inte kan göra så mycket åt alltid och vissa har enklare förutsättningar än andra"
Problemet med den mentaliteten är att folk använder det som en ursäkt för att ge upp, finna sig i sin svaghet och skylla på yttre omständigheter istället för att ta kontrollen över sitt liv.

Alla framgångsrika människor som byggt sin egen framgång har den saken gemensamt att de arbetar väldigt hårt oavsett yttre omständigheter. Den stora fördelen med en mentalitet som går ut på att man är den som avgör sitt öde (oavsett om det stämmer) är just att det gör en till en starkare person attitydmässigt.

Jag tror att den största anledningen till den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män när det gäller makt och pengar i samhället idag är just våra kulturella könsroller: kvinnor finner sig i svaghet och misslyckande i större utsträckning, medan den manliga könsrollen tvingar män till att kämpa vidare oavsett omständigheter tills de lyckas (eller dör i självmord och depression).

Den senare varianten må vara destruktiv, men den ger resultat. För att vi ska få ett mer jämställt samhälle, önskar jag att framtidens kvinnor blir mer som män i just detta avseende, och inte bara "nöjer" sig med livet.
Halsdukar +1
Till @Alica
Till @simspace
Till @Emilia_L

Har funderat lite på det här med högskoleprovet och så. Ska faktiskt på öppet hus på komvux där jag bor på torsdag så får prata lite mer med dem om detta då.

Ja det där med om man ska fortsätta kämpa eller finna sig i att det är okej att allt inte blir som man tänkt sig är en balansgång. Men jag tror jag är en sån som kämpar trots motgångar, även om det känns så sjukt tufft ibland som när jag skrev detta inlägget t.ex.
Lawlyt +1
Hej Halsdukar.
Jag var också en utav de första som fick det nya betygsystemet och då man var tvungen att sätta A på alla prov för att få det betyget ( vilket skolverket har lättat på nu, galet orättvist...). Som tur är har jag lätt för skolan men jag har många klasskamrater som befinner sig i samma sits som dig.

Så till saken. Så länge du fick godkänt i de essentiella grundämnena så finns det hopp. Du ska göra HÖGSKOLEPROVET. Om du sätter 1,5 i högskoleprovet kommer du in på majoriteten av alla utbildningar utan hänsyn till dina betyg ( du måste bara ha fått godkänt på basämnena). Så satsa högskoleprov, högskoleprov och högskoleprov så löser sig nog dina bekymmer.

Svar på dina övriga frågor:

Jag ligger på 19,67/22.1(med merit).

När jag känner mig nere/tom/deprimerad brukar jag ta en dusch och lyssna på musik och påminna mig själv om att livet är oerhört vackert. (låter klyschigt men sant är det.). Passa på att ta vara på alla småsaker sålänge du lever, sen vet du inte vad som händer.