Varning för att ej bli godkänd, på ssk praktik

Malle26 +1
Hej alla!

Jag läser till sjuksköterska, termin fyra. Har just nu praktik på en äldre- avdelning med tufft tempo. Har en bra handledare som nu i vecka 4, varnar och informera mig om att jag i nuläget INTE är godkänd på min praktik. Har nu två veckor kvar.....
Jag sitter nu och pluggar allt vad jag kan på vårdhandboken.....
Finns det fler här som varit i liknande situationer?

Jag är livrädd för att inte bli godkänd, för detta är andra gången jag gör om den sedan jag inte blev godkänd på min kirurg praktik i våras.... där jag hade en jävlig handledare.
Man har bara 2 chanser sedan får man söka till SSK programmet på nytt.....
Jag ger allt, o gör va som för att bli godkänd nu! har klarar allt annat t.o.m termin tre, plus tidigare praktiker... innan kirurg praktik började. ligger alltså back en praktik! men har fått viss kritik;

- Ta in information från alla håll
- Nogrannhet vid läkemedel
- Kunskapsluckor, mera självständig ta reda på information......
-.. och ja sjuksköterska är ett ansvarsfull yrke o man får ALDRIG göra fel.... Jag vet.

Men hjälp alltså :) Jag vill verkligen klara detta, och bli sjuksköterska. :)

14 svar

MissTycker +1
-Ta in information från flera håll: Är du fast vid någon källa som du alltid refererar till?
- Noggrannhet vid läkemedel: Vad är det som brister här? Dosberäkning? Kunskap om läkemedel? Läkemedelshantering? Farmakodymanik, farmakokinetik etc. Svårt att veta på vilket sätt du inte är noggrann.
- Vilka är kunskapsluckorna? Är det just gällande läkemedel, vård av patienter eller administrativt?
Malle26 +1
Är du själv SSK?
Ja det är gällande läkemedel bla och informationen till patienten som jag brister i, att jag inte kollat FASS alla gånger...
och när jag inte vet, borde jag alltid ta reda på ALLTING SJÄLV! Men handledare finns ju alltid vid ens sida. Jag vill ju lösa saker själv! Också något hon ber mig göra att avsluta saker själv! Inte be om hjälp då tänker jag exempelvis blodprovstagning och nålsättning när det inte går på två försök tycker jag synd om patienten! Men hur tänker man bort handledaren?

Omvårdnad är jag trygg med. Likaså har jag fått beröm för min dokumentation och dra upp läkemedel.
Malle26 +1
Vill tillägga när det gäller ta in information från flera håll, så är det att SSK:n är spindeln i nätet, och ibland har jag missat information om vilken patient som ska komma exempelvis...
Så då funderar jag på att om jag ska försöka hålla mig mer jour, mer ute och inte fastna hos patienterna....

Vill fixa detta!
MissTycker +1
Jag pluggar en kurs i farmakologi av intresseskäl och så arbetar jag som vårdbiträde på hemtjänsten. Jag har inga kvalifikationer men besitter väldigt mycket kunskap just för att det är mitt intresse. Jag har inte helt lyckats bestämma mig vad inom vården jag vill utbilda mig till men det lutar mest åt Farmaceut då farmakologi är så himla fascinerande! :D

Själv är jag ju en FASS-nörd, så fort jag hör om ett för mig okänt eller nytt läkemedel så läser jag om det både på FASS men även studier, på tillverkarens hemsida, sätter in mig i hur det interagerar med andra läkemedel, administration, försiktighetsåtgärder osv.

Och självklart är det synd om patienten om det inte går på två försök. Brukar du klara blodprovstagningen på ett försök?
Malle26 +1
Aha okej, viker stort intresse det måste vara:)
För tillfället sitter jag och läser om narkotika läkemedel. :)
Och försöker tänka på vilken grupp av läkemedel dem vanliga läkemedel på avdelning tillhör i, t.ex opioder =som morfin och petidin, SSRI preparat- antideppressiva osv...:) För då tänker man på biverkningarna direkt.
Sedan har jag läst om olika administreringssätten och vad ska tänka på.
Så jag får ordning och reda på det i huvet.

Ja oftast, det tycker jag är mkt lättare än sätta nål. Men sedan är det en äldre avdelning jag är på, och dem äldres kärl är ofta svårare att hitta och känna än på unga. :)
needyou +1
Jag brukar göra så att när jag delar läkemedel som jag inte känner till så läser jag på lite i fass samtidigt som jag delar dem så att jag kan informera patienten. Sedan brukar jag försöka att vara ute bland patienterna och inte fastna för länge hos någon då man ofta missar saker som händer. Sen med nålar och blodprov så brukar jag ge det max 3 försök annars frågar jag någon annan. Där jag jobbar har vi det som en liten regel.
Malle26 +1
Needyou, Det var bra tips. Men trots att jag gav gärnet gick det inte ändå. :(

Misstycker, var läser du läkemedelskursen, på högskola eller? :)
Malle26 +1
Needyou, Det var bra tips. Men trots att jag gav gärnet gick det inte ändå. :(

Misstycker, var läser du läkemedelskursen, på högskola eller? :)
Aceton +1
Läser T3 nu, hade 6 veckor i T2. Ett tips är att läsa målen för kursen och praktiken, om du inte redan gjort det. Annars: fråga om råd istället för att be handledaren avsluta provtagningen. Ha alltid ett häfte och penna i fickan så du kan anteckna vilken pat. som kommer, eller andra saker som kan vara viktiga att komma ihåg. Läsa broschyrer och papper som ligger på kontoret, där finns ofta ny evidens. Ställ frågor, delta aktivt i diskussioner, berätta om dina upplevelser utan att dom frågar om det. Agera som om du är superintresserad!
Aceton +1
Och USCH, ofta man bara får två försök på sig att klara praktiken? Skulle vara riktigt typiskt av mig att inte klara det...
Malle26 +1
Aha, okej vilken praktik har du gjort då? :)
Yes 2 chanser är spelets regler. Sedan får du söka om. :(
Ja det är jättefina tips, försökte verkligen,
tror att jag hade så mkt prestations ångest för jag visste att jag var tvungen att klara den, särskilt när handledare ställde frågor, vem vill erkänna att man har brister när man vet att det gäller? försökte kontrollera situationer, blir inge bra :/

.
Nu är jag mest förbannad på alltihop.......Särskillt när både lärare o handledaren trott att man ska fixa det. Den förra jag inte klraade sa min handledare att det stod skrivet i stjärnorna att jag skulle klara nästa.
Sedan är man ute ur alltihop. 3 terminer godkända.
:/
Aceton +1
Åh herregud, rena mardrömmen! Lider verkligen med dig! Jag hade antagligen reagerat precis som dig. Får jag kritik blir jag bara ännu mer stressad och ska visa att jag VISST kan, och då blir det bara ännu mer fel. Har försökt utveckla det här så in i ** de senaste för det är verkligen ingen bra egenskap.

Min skola har väädligt mycket pratik och jag tror inte det är som på andra skolor.. så vet inte "vilken praktik" jag gjort. Har vart USK på sjukhus och kommunalt samt SSK-student på vc..
Malle26 +1
Ja det är det :(
Vem säger den inte kan nåt i en pressad situation?
Men ja jag tappa mitt relevanta tänkande kan jag erkänna nu. Gick även bättre på kirurgpraktiken i våras.. o det är liksom kirurgi tio ggr svårare.

är sjuk kass på erkänna brister när de gäller.
Men hur gör du för utveckla de? du får gärna ge mig tips?
Man kanske borde reda ut de hos nån psykolog eller nått haha :(

Vet de finns vissa killar i klassen, som har humor, verkar ta så himla lätt på allt.
Jag är avis på dessa.
som en gång vi prata läkemedel i basgruppen, så om dem är svåra få i sig va gör man? sa jag amen då kan man ju krossa dem, varpå ena kille i gruppen Neej gör inte de, då dööör dom! Ska ju aldrig dela kapslar. Och skratta...
Aceton +1
På jobbet har jag insulindelegering, och när jag för första gången skulle ge insulin när en kollega var med gjorde jag ett litet fel (tog ut inslinsprutan ur kylskåpet när det låg en framme). Kollegan påpekade detta och då kände jag mig tvungen att visa att jag i alla fall kunde resten. När jag väl gav sprutan stod kollegan och inspekterade det hela, vilket gjorde mig ännu mer spänd.

Efteråt trodde vi att jag råkat ge brukaren dubbel dos insulin och hsv blev kallad till plats. Visade sig att jag gett rätt dos men det var trotts det riktigt pinsamt och jag mådde SUPER dåligt över alla de fel jag kunnat orsaka endast för att jag inte stannade upp, tog mig tid att tänka och tog kritiken.

Efter den upplevelsen har jag alltid försökt att ta mig tid, att sätta mig ner och läsa igenom alla papper. Och att faktiskt fråga om jag är osäker. Inte vara rädd att visa att jag inte kan allt helt och hållet (vi är faktiskt studenter, och jag är bara vikarie på jobbet), och att jag kan se sina brister och är villig att lära. Jag tänker INTE göra något allvarligt fel som kan ge någon annan lidande igen.