Gammalmodig tjej i dagens samhälle

MrsMe +1
Hej! Jag skulle bara vilja lätta på mitt hjärta samt se om det möjligen fortfarande finns fler som kan tänka som jag i vårt moderna samhälle.

Jag är en 21-årig tjej som är vad många skulle kalla gammalmodig, kanske rent av lite "offensive" pga mina personliga val och synsätt. T.ex. jag är nygift, och vi båda har väntat med att bo tillsammans och med sex tills bröllopsnatten (det har varit fantastiskt hittills btw, älskar att vi sakta men säkert upptäcker detta tillsammans). Vidare så vill jag ha barn tidigt, men definitivt innan 25 iaf om jag får bestämma, men har egentligen redan nu ett särskilt... sug i mig, en längtan efter att liksom, eh, gå in den delen av womanhood så att säga.

Jag har alltid, ALLTID haft en enorm respekt till auktoriteter, och överhuvudtaget alla äldre. De äldre i världen är oupptäckta skatter, om man frågar mig! Och de förtjänar respekt och artigt och gott bemötande. Det är hur jag känner.

Jag är väldigt gammalmodig när det kommer till familj och relationer i övrigt också, i mitt äktenskap är det tydliga skillnader på vad vi är bra på och vad som är naturligt för oss att fungera i för roller. Jag lämnar gärna makten i min mans händer, så att säga, för jag vet att han är en naturlig ledare och auktoritativ, och kan göra ofta bättre och mer rationella beslut än vad jag kan eftersom jag, som så många andra kvinnor, är naturligt mer känslostyrd än vad han är. I gengäld vet jag att hans första prioritet är att ta göra sitt yttersta för att ta god hand om mig och vår framtida familj, och att tillsammans med mig ta beslut som är bra för oss båda.

Jag pluggar just nu till sjuksköterska, men vill i vissa perioder i livet mer än gärna vara hemmafru, när vi väl får barn så vill jag att mina barn ska veta från både mina ord och mina gärningar att de är det viktigaste för mig - att i jämförelse med dem så spelar pengar och karriär liten till ingen roll.

Jag älskar hur som helst att ta hand om mitt hushåll och min man, jag älskar att stå i köket, jag älskar att göra mitt yttersta för att vara en god värdinna när vi har gäster, jag älskar att städa, att hämta saker åt min man och bara ställa upp på alla sätt som gör att vårt hem blir en fristad för alla som kommer dit.

Det betyder dock verkligen inte att jag skulle skämma bort mina barn dock. Tvärtom tycker jag att det är en naturlig och viktig del i barns uppfostran att få hjälpa till mycket hemma, att tidigt lära sig gränser, konsekvenser, ansvar - och en massa kärlek och glädje.

Vidare så har jag denna starka "urge" att niga åt alla i alla möjliga situationer, tacka så mycket, då och då kalla mina föräldrar för mor och far osv. Tycker dessutom inte så mycket om byxor och även om jag ÄLSKAR att gå full-on-glam och sexy med min man och i rätt situationer, så är jag restriktiv med hur mycket hud jag visar i övrigt. Tycker bara att det dels inte känns bra för de runt mig, vill inte att andra ska behöva känna lust till någon i total onödan, plus att jag bara anser att det är ett privilegium som jag endast ger min man. Respekterar helt och fullt andra människors klädval, men tycker själv att det känna, tja, opassande att ha på sig minishorts t.ex. bland folk.

Listan kan göras riktigt lång. Men kort sagt så kan jag känna mig som om jag är född i fel århundrande, haha... Vill mycket gärna ha någon kommentar på detta, det vore mycket intressant att diskutera med någon! :)

Ha en underbar dag allesammans!!

15 svar

Miikaelaa +1
vad finns att kommentera? det är ovanligt i dagens samhälle, men om du älskar att leva så så spelar det väl ingen roll vad andra tycker.
Merida +1
Jag skulle nog snarare kalla dig gammalmodigt kristen. Du kan hitta likasinnade i tex USA om du vill. :)

Lycka till med äktenskapet!
kiko +1
Ovanligt med inte förvånande, finns nog en del som fortfarande är gammalmodiga. Dock tycker jag det är fel att inte lära barn självständighet och pengavärde. Det är inte allt men det är viktigt och lite naivt och tro att det inte betyder något. Man kan inte förvänta sig att leva på sin man och tro att mannen ska göra allt. Men det är enligt min mening.
MrsMe +1
Till @Miikaelaa
Nej visst är det väl så! Det jag är ute efter är dels bara att, tja, visa att det faktiskt går att leva på det här viset också! Att det existerar tjejer som genuint känner som jag och tycker att det är fantastiskt - och att det är okej! :) Och dels är detta bara ett av mina favoritämnen att diskutera XD

Dock känner jag egentligen att det på ett sätt spelar roll vad folk tycker.. eftersom jag många gånger känner mig oaccepterad, och många vill helt enkelt inte alls lyssna på det örat att jag skulle vara såhär frivilligt. Och jag är inte en av de som claimar att jag skulle vara obrydd om hur jag och min familj ses på och behandlas av omvärlden, min man bryr sig mycket lite men personligen finner jag det svårt att inte känna mig besvärad och arg och sårad ibland. Så jag vill att fler ska kanske... vidga sina vyer, antar jag :)
Tack för ditt svar!
MrsMe +1
Till @Merida
Det är sant! (Jag är mycket riktigt även kristen - det har verkligen lärt mig vikten av familjo samt respekt och välvilja - men DOCK vill jag påpeka att förutom det så är de här sakerna inte alls något som mina kristna föräldrar lärt mig eller min kyrka fått mig till eller liknande - tvärtom så är jag mycket ofta upprörd över hur "liberal" eller vad man nu ska kalla det, våra församlingar är idag. Och det är snarare jag som på senaste tiden påverkar mina föräldrar åt det här hållet, än tvärtom!)

Bra poäng där, jag får väl specificera mig - ovanlig i dagens samhälle i Sverige! Dvs. det samhälle jag själv rör mig i! :) Det finns ju många kulturer som på både bra och dåliga sätt är mer gammelmodiga världen över. Många människor från delar av afrika och jag kommer t.ex. utmärkt överens i dessa frågor! :D

Men åh, tack! Det var fint av dig!! Tack för din öppenhet och vänlighet, det hade jag av erfarenhet verkligen inte förväntat mig måste jag säga, men det är ju alltid trevligt att ha fel i sin pessimism! ;)
MrsMe +1
Till @kiko
Mycket värdeful input där! Självfallet har du rätt! Och angående pengar så menade jag aldrig att jag vill visa att det generellt vore oviktigt med värdet i pengar, utan bara att det är oviktigt - dvs nerprioriterat - i JÄMFÖRELSE med relationen till mina barn! Att: Ja, en god ekonomi kan vara fantastiskt, men vi som föräldrar vill värdesätta tid med barnen så pass mycket att vi hellre lever på bara en lön, dvs inte kommer kunna unna oss mycket, men att vi vill visa att i perioder i barnens uppväxt tycker vi att det är totalt värt det.

Men det betyder verkligen inte att det inte är viktigt överhuvudtaget! :) Tvärtom så kommer vi ganska tidigt att vilja att de ska få djup förståelse för ansvar över sig själv, sina val och sina tillgångar. Och nej man kan verkligen inte förvänta sig att leva på en man, det är delvis därför som jag ju tidigt utbildar mig - och till något som garanterar mig jobb :)

Sedan detta med självständighet... Vill börja med att säga att jag tycker att det finns en mycket viktig skillnad på att vara & leva självständigt, och förmågan till att KUNNA vara självständig.

Först och främst så tycker jag personligen att vi verkligen är alldeles för fokuserade på individen i vårt samhälle. Jag vill göra val som inte bara gör mig till en självständig med stark ö i vår värld, utan som först och främst gynnar min familj, andra människor, den goda moralen osv - och inte att främst kämpa för sig själv. I en idealisk värld så skulle alla kämpa för andras välmående, och då skulle man aldrig ens behöva strida för sina egna rättigheter och behov, för det gör redan alla runt en. T.ex. så har jag och min man filosofin att jag gör mitt bästa för att se till att det blir som HAN mår bra av, och han ser till att det blir som JAG mår bra av. Då tar vi hand om varandra och "bråkar" oftare om att det ska bli som den andra egentligen vill än att det ska bli som JAG vill :)

Jag förstår att det var nog inte riktigt detta som du menade, men jag kände bara att nu när du tar upp självständighet så passar jag på att prata om det! :)

Jag tycker att vi behöver lyssna och se mer på våra äldres erfarenheter, och inte bara värdesätta det egna tänkandet. Jag tycker kort sagt att det inte finns ett egenvärde i att man är självständig - alltså att jag tycker att något INTE är bättre bara för att det är ett självständigt val.

Att våga luta sig på andra, våga vara sårbar och våga vara delvis utlämnad till andra tycker jag är en styrka och något som - även om det självklart leder till sår ibland - generellt är mycket gott för människan i längden. Jag kan idag våga säga att jag inte lever aktivt självständigt - för ordet säger ju att "stå själv", och det gör jag verkligen inte eftersom jag låter andra delvis råda över mig, och jag är verkligen inte obunden - men att hamna här har ju varit mitt självständiga och totalt fria val - så jag upplever att jag alltid har varit bunden på olika sätt men på samma gång ändå totalt fri. Frivilligt tvång, som min morbror kallade äktenskapet.

Men med det sagt så behöver man ju ändå lära sig att i behov KUNNA vara självständig - hade jag inte lärt mig självständighet så hade jag t.ex inte kunnat gå ifrån vad samhället, delvis min familj, och vad de flesta av mina vänner tycker och tänker - och istället köra på detta lite kontroversiella som jag själv tror på. Så FÖRMÅGAN till att kunna tänka själv och vara sin egen person värdesätter jag högt! Bara att jag inte vill praktisera den lika ofta som de flesta andra ;) Men att det är en förmåga som barn behöver lära sig håller jag helt med dig om!

TACK för svaret! :D
Merida +1
Till @MrsMe
Kul att du hittat vad du söker! :) jag har funnit det i min ateism.
benandjerry +1
Det här låter typ... Amish? :P
benandjerry +1
Det jag börjar tänka på när jag läser din text är på hur du kommer vara mot dina barn. Jag är själv uppväxt i en mycket sträng familj och det har inte varit lätt alla gånger.

Att ha "minishorts" på sig är en helt normal sak i dagens samhälle och ingenting som brukar kritiseras eller läggas extra märke till. Du säger att du tycker att det är opassande, men egentligen behöver du ju inte ha en åsikt om det- likaså borde folk inte ha åsikter över hur du lever. :)
Beavy +1
Så länge människor själva trivs med sätter de lever på så finns det inget att kommentera. Man kan tycka att saker är fel för att man själv lever och tänker annorlunda, men det är ju bara ur våra egna perspektiv vi faktiskt kan se på saker. Vi kan låtsas att vi kan se saker ur andra människors synvinklar, men vi lär aldrig veta precis hur det är om vi inte själva lever det med precis samma förutsättningar och med precis samma tankesätt - vilket ju är omöjligt.

Trivs du att leva så - lev så. Superbra att känna att man hittat rätt i livet och är lycklig! Det är just dömandet kring andra man ska sluta med, oavsett vilket livsstil man själv har. Öppenhet och acceptans är väl kanske det svåraste vi människor har att arbeta med - man ser ju gärna sitt eget som det som är "mest rätt".

Viktigt också att man lever sitt liv under SINA egna villkor och att man vet om det, att man vet vad man själv vill ha. Många intalar sig att man vill ha det på ett visst sätt för att samhället och andra människor påverkar oss åt det hållet. Jag skulle exempelvis aldrig kunna leva med någon som ansåg att jag inte klarar av vissa saker pga mitt kön, att jag har en viss plats pga mitt kön eller liknande - även om jag till slut kanske ändå gör vissa av dessa saker för att JAG vill det (inte för att samhället sagt att jag ska). Därför viktigt att hitta en partner med samma grundvärderingar som en själv.
FoxyCleo +1
Jag gillar också att städa, diska och liknande, det är väldigt lugnande och sätter man på lite musik blir det ännu bättre.

Om jag skulle få barn så skulle de bara få nyttiga saker, som morötter. Ser jag skräpmat skulle antingen barna eller skräpmaten åka ut. Ja nästan i alla fall, man vill ju inte att barnen blir lika fördärvade som en själv. :-)

Var hittade du din man? Jag skulle också behöva en som är rationell och naturlig ledare. De jag träffat hittills kan ju knappt ta hand om sig själva. Och vill man hitta på något får man styra upp det själv och dra med sig mannen som ett vuxet barn ungefär. Jag vill ha en riktig karlakarl, för jag är ju ett kvinnokvins.

Jag gillar det som är lite gammeldags. Drömmer om huckle, randigt förkläde, sätta potatis och gräva upp potatis, utedass, stampat jordgolv och en massa djur både ute och inne. Mysigt värre.
Halsdukar +1
Alla är olika. Är ju inget fel att gifta sig tidigt, skaffa barn tidigt osv. Alla mognar olika. Finns ju 20-åring som är mer mogna för att få barn än de som är 30+. Men klart det sticker ut i samhället.

Jag tycker man får "uppgifterna" i familjen beroende på vad man är bäst på enkelt. Inget fel med att du t.ex städar om du gillar det mer än din man. Det som blir fel är ju om du ska städa BARA för du är kvinnan i förhållandet. Jag älskar att städa, så det är en av mina uppgifter. Samtidigt så är min pojkvän sämst på att ta beslut och planera så det gör jag med. Båda är bra på och tycker om att laga mat så det delar vi på. Osv.

Det där med minishorts vill jag dock påpeka. Minishorts kanske inte är min grej men urringade klädesplagg tycker jag är grymt snyggt och har gärna på mig och vill jag ha på mig det så har jag det, men det är bara för min egen skull. Och vadå känna lust i onödan? Om någon skulle komma och ragga på mig bara för jag visar lite hud hade jag bara sagt att jag är upptagen och sen får de respektera det, svårare än så är det inte. Min pojkvän hade faktiskt väldigt svårt med detta i början, såg det lite som du typ att varför ska jag visa upp mig för andra, räcker inte han till osv. Men fick ju förklara för honom att det handlar inte om att jag ska visa upp mig för andra utan bara att ha på mig det jag trivs i. Sen om det är en polotröja eller något urringat kvittar.
Hassebasse +1
sålänge du inte överför dina kulturella värderingar till barnen utan låter dem utvecklas till fritänkande vuxna med stark kärleksbaserad etik utan religiösa inslag så är det väl jättebra om du hittat en livsstil som passar dig och din make!
Annorlundakvinna +1
45 - årig barns mamma, fru, social, snäll, utåtriktat, trevlig som bor med man, barn och djur på landet söker seriösa vänner IRL (Helst kvinnor i min egen ålder)! Ni ska vara seriösa, ärliga, utåtrikat, trevliga, snälla. Har några får vänner och inga vänner alls! Känner mig ofta ensam!

Mina intressen är familjen, promenader, träning, djur, rida, segling, bio, umgås, promenader, båtliv, film, foto, data, internet sticka, handarbete, natur, resor. träffa nya människor, pubar, sport, fika, utför, fjällvandring, hälsa, vardag & mycket mer! Har många intresse! Vill ni mig något så skriv då! Min E-mail är: mia2@home.se
FoxyCleo +1
Till @Halsdukar
Håller med det här inlägget. Man ska ha de kläder man trivs bäst i. Annars kan man lika gärna ha ett talibansamhälle å där får man ju inte ens existera som kvinna nästan. Nej det handlar bara om respekt, inte ens outfit.

I övrigt tycker jag det är rätt med separata badtider och att kunna välja bort exempelvis en manlig doktor om man inte känner sig bekväm med det.