Hög empati, eller?

Tjejen +1
Dela
Jag ska förklara så tydligt jag bara kan. Jag lider med folk som lider, om någon tex har opererat sig,skadat sig,blöder,skojbråkar med att typ bryta armen så får jag alltid en äcklig känsla i kroppen och måste dra därifrån.

Min syster har opererat foten idag och går med en krycka, när jag ser att hon går så får jag "ont" ,inte för att jag tycker synd om henne utan eftersom jag mår "dåligt". Ja det händer ju ibland att man reagerar så men jag tycker att hur jag reagerar är för mycket. Började precis gråta när jag såg att en kille gick med kryckor på tvn. Det är sjukt jobbigt, vet inte vad jag ska göra.

4 svar

avatar
#1
fiaalenaa +1
det är inte så att det är sådant som berör dig extra mycket om du själv mår dåligt?som du skrev. Du verkar ha mycket empati, absolut men du kan också koppla de känslorna du känner för andra till känslor du själv har inom dig djupt.då kan de rotas upp när du ser något du blir berörd av.om du förstår vad jag menar? :-)
avatar
#2
fiaalenaa +1
kan ha mycket med din självkänsla eller uppväxt att göra.Jag hade en hyfsad uppväxt men tror ändå det är något undermedvetet som sitter i som jag sett eller som har hänt som gjort till en viss del att jag blivit så känslig och "överempatisk" om det nu är det rätta ordet.känner så mycket igen det.Kan gråta över sånt med men jag tror att det är för att man har obearbetade saker eller helt enkelt"lite sår i själen" finns människor du kan gå och prata med om du känner att det tar över för mycket
avatar
#3
Tjejen +1
Till @fiaalenaa
Tycker att det är jobbigt att jag reagerar så starkt.kan faktiskt inte koppla, riktigt svårt att koncentrera sig när allting händer. Det ända jag har på tankarna är : det gör ont, äckligt och att jag antingen måste titta bort eller dra. Det är dock inget jag lider av så att jag typ är desperat, men det är typ en mild lidande. Kommer faktiskt inte på något om barndomen som tillhör detta.
Det vara kul att man överreagerar, men ibland tar känslorna över och då får jag riktigt "ont" så att jag måste gråta.
avatar
#4
SandraLind +1
Försök tänka att man kan vara glad även om man har brutit benet eller opererat sig. Tänk på allt det fina som dessa människor kan göra för att må bättre och hoppas att de har möjligheten att vila och ta igen sig efter det som hänt.
Är det så att det äcklar dig med skador också så vet jag inte vad man kan göra, vissa kan se blod och vissa kan inte det... Vet inte om man kan träna :P
Jag har ingen empati alls, och det gör ju vardagen full av missförstånd det också :P