Ofertil?

107158 +1
Fick ett provsvar från min barnmorska idag. Jag fick 7,9... Hon förklarade att det var lite lågt och att man brukar ha mellan 14 och 89. Hon peppade mig med att jag inte behöver oroa mig förrän vi har bestämt oss för provrörsbefruktning... Men hon avslutade med "Bara säg till om du känner att du behöver fler prover så fixar vi det."

Sitter här och smågråter lite. Tänk om jag inte kan få ha en liten knodd i magen... Just nu mår jag dåligt av alla stora gravidmagar som jag ser puta till höger och vänster... Får ont i mitt bebis-tomma hjärta!

Tröst tack! :'(

35 svar

111038 +1
Oroa dig inte. Man kan adoptera! Hade jag varit din pojkvän så hade jag definitivt tröstat dig med det.
107158 +1
Vårt biologiska barn eller inget barn.......!
107158 +1
Jag har redan läst där....!
111038 +1
Vad fånig du är. Graviditeten är bara en liten del i det stora hela. Lås inte fast dig i gener. Gör du det så får du lite skylla dig själv att du med viss sannolikhet aldrig kommer bli mamma.
AKAmini +1
Vad innebär dom där siffrorna egentligen? Är det typ hormonnivåer eller vad? Betyder det isf att du skulle ha svårt att bli gravid, att ett embryo skulle ha svårt att fästa?

MOG: det handlar inte enbart om graviditeten, även om det också är en väldigt stor del utav upplevelsen av att skaffa barn, för de flesta. Men adoption är inte ett alternativ för alla, det är skillnad på ett biologiskt barn och ett adopterat.
Jag kan inte tänka mig att jag ärligt skulle kunna säga att jag skulle kunna älska ett adopterat barn lika mycket och på samma sätt som jag älskar mina biologiska barn. Men det vet man ju inte om man inte har biologiska barn redan.
107158 +1
Jag vet faktiskt inte....! Jag försökte lägga på så fort som möjligt utan att låta otrevlig eller börja gråta i örat på henne....! :(

Eftersom jag känner "ägglossningen" så säger de att jag har ägglossning. Vad jag inte har, tydligen, är tillräckligt med hormoner som förbereder livmodern för ett kommande befruktat ägg....! Så som jag har uppfattat det genom allt googlande....!

Normalt ligger på 15-20. Men det finns nivåer som kan ligga på upp mot 89.

Jag känner mig lite orolig över att hon erbjöd mig fler tester. Även om hon sa att provsvaret var normalt lågt.... Men så sa hon bara för att lugna mig tror jag.... Är inte den som överreagerar i vanliga fall och ska börja tolka en massa ord/meningar....! :/
InaLashes +1
Förstår hur du känner det. Min ena äggstock fungerar inte alls, har sammanväxningar på både äggstock o äggledare, i dagarna fick jag vet att jag har fullt med blodfyllda cystor i äggstockar, äggledare och bakom livmodern, dem säger att min chans inte heller är så stor och att om jag vill ha barn borde jag skynda mig och börja nu eftersom dem är 99% säkra på att jag även har fått endometrios..
Men det är ju inte bara o "sätta" igång, man måste ju ha ngn som man vill dela sin framtid med, iallafall jag vill ha de så..

Innan kände jag att barn får vänta, men nu precis som du säger, så ser jag gravidmagar överallt och avundas alla med sina fina magar.
Jag är jätteledsen jag med och jag sörjer redan nu av att jag säkerligen inte kmr kunna få ens en liteeen liiiiten bebis som jag kan få sådana moderkänslor för och som jag kan se växa upp..
Jag har lite panik och känner mig redan nu ensam, tänk när man blir äldre och inte har några barn, jag är ensambarn också, så jag kmr sitta där i min ensamhet som gammal, utan barn och barnbarn och utan ngn att fira högtider med.. det suger och tårarna kommer titt som tätt )=

Känner samma som du med adoptera osv, det är ju inte samma sak, man vill ju liksom bära ett barn i 9månader också osv. o allt annat som hör till

VET VERKLIGEN HUR DU KÄNNER!
107158 +1
InaLashes: Vi får fira tillsammans!
111038 +1
Jag förstår fortfarande inte problemet, men sedan är inte min kärlek till människor särskilt selektiv heller.
Merida +1
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte älskar mina bonusbarn lika mycket som jag hade älskat ett biologiskt barn. Men de har sin mamma med. Så jag "behöver" inte älska dem lika mycket som en mamma utan "bara" som en bonusmamma....! :)

Jag hade inte heller velat adoptera.
111038 +1
Jag funderar på att kastrera mig i protest :D
För i helvete! Lär er att älska osjälviskt. Puss och kram!
Merida +1
Jag älskar! :) Har inga problem med det alls! :)
Mliillo +1
Jag hade lätt kunnat älska ett adoptivbarn lika mycket som mitt eget. Jag vill adoptera och om jag kommer att ha råd i framtiden så kommer det vara ett alternativ också. Älskar barn och jag hade kunnat adoptera varenda unge på förskolan jag jobbar på
AKAmini +1
MOG: Jag tror att män överlag har svårare att förstå en sån sak :) Ni har inte en biologisk klocka på samma sätt som kvinnor, många kvinnor känner en stark fysisk längtan efter att få bära och föda fram ett barn och bli mammor. Jag vågar nog påstå att män generellt sett inte har en sån längtan efter att bli pappor, även om dom kan känna en önskan att få barn.
InaLashes +1
Visst, jag skulle kunna adoptera, men jag vill ändå ha ett barn som är mitt eget, som jag själv bär på i 9 månader, som liknar mig och min man när jag väl hittar ngn, se mitt barn växa upp o se likheter osv.. men skulle inte ha problem med att adoptera, däremot skulle jag inte vilja adoptera om jag inte först har en egen bebis som kmr ifrån mig... knasigt att förstå kanske.. men så e de..
InaLashes +1
Hippsomhapp haha :P jaaa vi får fira tillsammans (= de e juu så jääävla bra :P slippa små griniga ungjäävlar :P ahahaha..
MissTycker +1
Tappa inte hoppet! :)
107158 +1
Han har redan egna barn. Så att ta in ett barn som biologiskt inte tillhör någon av oss skulle kännas väldigt konstigt. Då nöjer jag mig hellre med de barn han redan har och betraktar dem som mina...

En man och en kvinnas syn på föräldrarskap är inte den samma... En kvinna förväntar sig att bära barnet i magen i 9 månader och förlossningen är en del av bearbetningen till en större familj. Hade vår familj varit utan barn och vi hade försökt i många år hade adoption kanske varit ett alternativ. Men nu är det inte så. Och kommer inte bli så.

Vi har kommit fram till att vi gör tre försök. Sedan får det räcka. Tre försök ingår i 60 000:- paketet för IVF och TESE.
AKAmini +1
Håller helt med hippsomhapp!
Men, jag frågade min sambo hur han kände inför adoption. Han svarade att om han inte hade barn redan och inte kunde få egna och skulle adoptera, så skulle han självklart älska barnet. Men han skulle inte känna likadant för det barnet som han gör för våra barn, därför att han ju faktiskt har biologiska barn, och vet och känner skillnaden.
Nån som inte har biologiska barn sen innan tror säkert att den älskar det adopterade barnet lika mycket som det skulle älska sitt egna biologiska barn.

Hela meningen med att skaffa barn är för de flesta just att kunna se sig själva i sina barn. Och den ofta självklara biologiska driften att föra sina gener vidare. Det är svårt att komma ifrån. Så även om adoption för många är ett bra alternativ, så är det lögn att säga att det är samma sak.
Om jag inte kunnat få egna barn, så hade jag faktiskt låtit det vara. Då skulle jag leva mitt liv barnlös.