Acceptera att man glider ifrån en bästa vän?

Halsdukar +1
Har ni glidit ifrån någon vän eller bästa vän någon gång och hur hanterade ni det så fall?

Jag har varit bästa vän med samma person i nästan 10 år. Alla har alltid vetat att det är vi som hör ihop och man såg oss alltid tillsammans. Men sen för ungefär 1 - 1 1/2 år sedan så började vi glida ifrån varandra. Jag var den enda av vår umgängeskrets som inte bor i samma stad som de andra och började jobba. Då började min bästa vän umgås väldigt mycket med en annan från vår umgängeskrets och helt plötsligt så gjorde dem allt det som vi brukade göra tillsammans och jag blev frågad om saker i efterhand när de bestämt det eller ibland inte alls.

Sen har det varit såhär men jag har försökt att ändå acceptera det, försökt med att hon såklart får ha andra vänner än jag och att jag bor ju ändå inte där dem bor och jag jobbade ju många gånger medan dem var lediga. Men egentligen tycker jag ju inte alls att det varit okej utan det var ju mer jag som försökte komma på anledningar i försvar till att det skulle vara okej.

Som sagt har det fortsatt såhär men jag har försökt att inte tänka på det men nu går det inte längre. Det hände något i hennes liv för någon månad sedan och då bad hon om ursäkt att hon varit så frånvarande, då tänkte jag att gud så skönt nu kanske det blir bra igen för den här saken som hände kanske var stor anledning att hon varit som hon varit. Men det blev inte bättre. När vi träffas känns det stelt och konstigt, känns knappt som jag känner henne längre och när jag försöker berätta något om mitt liv så lyssnar hon typ inte. Vi har alltid firat våra födelsedagar tillsammans men nu helt plötsligt ska hon ha den ensam och har dessutom festen på ett datum jag inte är hemma (vilket jag sagt för jag är iväg då). Så antingen har hon valt datumet med mening, vilket jag inte tror faktiskt. Eller så har hon helt enkelt inte lyssnat/glömt det jag sagt som vanligt.

Och det är nu jag känner mig kluven. Klart kan jag försöka rädda detta. Jag kan försöka prata med henne och förklara hur jag känner osv. Men vill jag verkligen det? När det pågått såhär länge och inte ens blir bättre när hon redan en gång sagt förlåt om det. Samtidigt är det ju så himla läskigt. För jag har ingen annan. Jag trivs inte i vårt umgängeskrets längre utan är bara med för att min bästa vän är där. Och när jag inte ens trivs med henne så blir jag ju alltså helt ensam. Vet inte vad jag ska göra. Vad gör man? Säga man till att det inte funkar längre eller låter man det bara rinna ut i sanden?

1 svar

Lawlyt +1
Det bästa är att förmedla det du känner till din bästa vän. Det värsta man kan göra är att lämna rum för missuppfattningar. Sen går också livet vidare, det gäller att blicka framåt. Knipig situation, lycka till.