Mamma och hennes alkoholproblem

emelund +1
Jag skriver ut detta nu i hopp om att få lite råd.

Min kära mamma har sedan x-antal år haft problem till och från med alkohol. Jag är idag 21 år men som yngre var hennes problem betydligt värre.
Hennes problem är inte så pass grova att jag vill kalla henne alkis men definitivt alkoholmissbrukare.
Jag vet inte hur jag ska sammanfatta en lång historia kort, men det hela började väl med att hon mådde dåligt och kände sig ledsen, tog då till alkohol för att glömma problemen för ett tag och sväva runt lite.

Jag och min syster har sett vår mamma under vardagar på kvällar inte veta vad hon pratar om, spytt av för mycket intag och ibland inte gått till jobbet dagen efter pga för bakis för att kunna jobba.
När jag var mindre var det svårt för mig att veta vad jag ska göra för att hjälpa men på senare dagar nu när jag vuxit upp så har jag verkligen gjort allt i min makt för att kunna hjälpa.

Hennes problem har kommit och gått, jag tror att hon som sagt tar till det när hon är ledsen (hennes kära sambo är för den delen verkligen ingen hjälp.)

2 ggr har det gått så långt att vi tvingat henne gå på antabus, men sedan efter några månader har hon alltid slutat tagit dem för att hon menar att hon "klarar av" att dricka. Min syster som är 3 år yngre än mig hanterar inte detta så som jag kan. Hon har social fobi och är en psykiskt ostabil människa, ´hon bryter ner sig totalt när mamma hamnar i sina svackor. Hon går både till bup och psykolog pga mammas missbruk och har tidigare flyttat hem till pappa för att stätta ner foten mot mamma. Efter detta skedde sist så skärpte hon till sig och verkade "förstå" allvaret när vi återigen gick igenom detta med henne.

Hon fick ett "återfall" i januari/februari där vi tingade henne att en gång för alla ta tabletter och skärpa sig. Detta höll sig till nu i slutet av augusti då vi fann henne utslagen i sin säng en lördagskväll 20.30 av att ha druckit för mycket, inte ens vetande om vilken dag det va.

Jag och min syster fick totalt utbrott och syrran flyttade hem till pappa. Jag gick verkligen loss och skällde ut henne 1 timme nonstop. Sa till henne att detta var droppen och att hon får välja mellan oss eller alkoholen (hon verkade dock inte förstå då hon sa att hon vill ha både alkohol och oss i sitt liv) men det finns inget både och utan det är oss eller det. Hon vägrade släppa garden och det slutade med att hon bad mig och min syster att dra och tog dessutom valde att ta min systers hemma nycklar ifrån henne. För första gången vägrade hon. Hon sa nått i stil med "jag är vuxen och kan bestämma över mig själv, jag kan hantera alkohol och ni kan inte bestämma över mig". Jag lämnade hemmet i chock då jag aldrig sett min mamma så kall.

Nu har det gått 3 veckor sedan vi pratade sist och mitt hjärta blöder fortfarande och jag saknar henne så otroligt mycket. Kan verkligen inte förstå hur hon inte kan höra av sig på hela 3 veckor.
Nu till mitt problem. Hon fyller år i helgen. Vad sjutton ska jag göra? Jag har aldrig vart så hård mot henne som denna gång och vill verkligen att hon ska inse. Aldrig har det gått såhär lång tid utan att vi pratat.

Jag vill verkligen inte behöva skita i hennes födelsedag, jag vill inte vara hård...kommer må så extremt dåligt om jag inte finns där på hennes dag. Men samtidigt så vet jag också att hon kanske behöver det för att inse hur allvarliga vi är?
Hur tycker ni att jag ska göra?

2 svar

Schackmatt +1
Jag tänker att genom att bryta kontakten med din mamma så skyddar du sig själv från att skadas mer av hennes beteende men eftersom det verkar ha gått så långt att alkoholen faktiskt är viktigare för henne än dig och din syster så kanske det inte är avgörande för hennes missbruk. Därför tycker jag att du ska vara lite egoistisk här och höra av dig till henne eller umgås med henne på hennes födelsedag om DU mår bättre av det (även bara för att döva det dåliga samvetet)!

Sen verkar det som att hon var kraftigt påverkad när ni senast pratade om problemet, jag tror att du ska försöka sätta dig ner i lugn och ro med henne när hon är nykter och förklara för henne hur hennes missbruk påverkar dig och din syster och kanske även sätta upp vissa krav. Tex att ni efter det som senast hände enbart kommer träffa och umgås med henne om hon är nykter.. Försök att prata i termer som "det här får mig att känna" "jag upplever att" istället för "du blir dum i huvudet när du dricker" det gör ofta människor mer mottagliga och mindre benägna att gå i försvar :)

Sen kanske du ska fundera på att hjälpa din mamma att skaffa hjälp, tex kan hennes jobb ställa krav på behandling om det är så att hon missköter det vilket hon verkar ha gjort.. jag tror även att man kan vänd sig till vårdcentralen för närståendes räkning men är inte helt säker, googla! Det låter verkligen som att din mamma behöver proffessionell hjälp med sitt problem innan det blir ännu värre..

Alternativet är att stoppa huvudet i sanden och gå vidare utan henne men om du känner att du har styrkan att hjälpa henne att försöka bli frisk så tycker jag du ska göra det! Din mamma är kanske inte mycket att ha i sin nuvarande form men om hon blev frisk skulle hon kanske kunna va guld värd :/
Merida +1
Skicka bud med present och blomma?